/För vi är små i världen men vår kropp är ett eget universum och vi vet allt fast ändå ingenting och det är farligt att veta för lite/

Har en massa skolarbeten och tiden försvinner bort nånstans men jag har iallafall köpt världens bästa skor på Human Bridge för sjuttionio kronor.





(Däremellan har jag även hunnit fika med massor av människor; vi klämde in oss fjorton stycken runt ett cafébord, och haft Game of thrones-maraton med vänner).

Jag köpte en ganska episk tröja på Röda Korset. Den kostade trettio kronor och jag vill bo i den. Och så hittade jag en grön lite lurvig basker för en tia, den är bra.

Jag har ändrat om i mitt vardagsrum/gästsängs-rum/ateljé.

I. Jag har möblerat om, hängt om på väggar och satt upp ljusslinga.



II. Jag har flyttat in ett bord för att bara rita och måla vid. Och en röd trälåda och mappar till mina bilder.







Har till och med ett staffli och en gammal mjölklåda till tapetrullar och sprayfärger. (Tapetrullarna fick jag när jag gick till en färgaffär och frågade om de hade några spillbitar. Jag tänkte mig lite små skräpbitar som man kanske kunde få ut nåt av. Jag fick följa med in på lagret och välja bland en massa rullar som hade gått ur sortimentet. De får du, sa han när jag frågade vad han vill ha dem. Glad)

Little lights

{Min första målning med sprayfärg, den ljusa hud-grunden och den petrolblå bakgrunden är sprayade, och med måtten femtioxsjuttio}

Och så åkte vi med bilen när solen ännu inte hade gått upp, en dryg timme av halvslummer och fylldes av musiken som vi spelade, träffades av en låttext och fullmånen skiftade vackert i färger och molnslingor på en djupblå himmel och jag tänkte på personer jag tycker om.

.


Gjorde ett litet linoleumtryck, mest som test. (Älskar mina sista lovdagar, försvinner i Hogwarts värld, har målat min första 50x70-målning, äter apelsiner och rostade mackor hela tiden och imorgon åker jag tillbaka till staden)

En mäktig kvinna med guldig månskära över kinden, hon som vill och hon som ställer sig upp.

Förra veckan beställde jag hem lite nya målarsaker och nu har det kommit, lycka. Köpte tio stycken akrylpapper som är femtio gånger sjuttio centimeter. Två Posca-pennor, en vit och en svart, som täcker på allt och är jättebra. Och sex stycken burkar med sprayfärg (svart, hudfärg x2, silver, topaz, samt mörk petrolblå).




Fick dessutom mammas tillstånd att fritt rota i hennes ateljé och se om jag ville ha något där och hittade en fin gammal cigarrask att ha pennor i.



Massor av ark med bladguld och tillhörande "lim".



Papper i olika färger och texturer.



Och en fin väska/låda med akvareller och penslar.





När jag kommer tillbaka till min lägenhet efter lovet ska jag ställa fram ett stort bord som bara är för målerier, och ett staffli som jag fått av mamma. Det börjar bli lite opraktiskt att sitta i sängen och måla, med akrylfärger och stora papper. Lite för otympligt och lite för många färgfläckar på påslakanen. 

Nu ska jag dricka te och läsa Harry Potter hela kvällen, fattar inte varför jag väntat så länge med att läsa den serien. Imorgon ska jag testa att spraya och så ska jag visa en målning som jag lagt in bladguld i. Hoppas era liv är bra.

Såg på flera bloggar att de hade gjort spellistor för vad de lyssnat på under 2011. Tyckte det verkade trevligt och gjorde likadant. Och har väl glömt hälften men. Blir alldeles glad av att lyssna på den för att den är så bra (tycker jag såklart).

(<-länk länk länk)



{Låtar jag har dansat och sjungit till, vaggats till sömn av, spelat slut på spotify, lyssnat till på festival, varit förstummad över och mått bra av.}

Nu är jag hemma efter tre dagar bland annat innehållandes Game of thrones-maraton till fem på morgonen, äta frukost när solen är på väg ner, frosttäckt mark och gå över köldhårda åkrar på nyårskvällen, träffa nya människor, dricka te i mängder och vara trött men ändå mest ha det bra. Nu är tjuguhundratolv här, välkommen osv. Dansar in det med ny musik.

(Hoppas er nyårsafton var bäst)



Inledde året med ny frisyr. Fast egentligen var det mest en tillfällighet att det blev just vid årsskiftet, men en fördel är att man kan vara vitsig och säga "gott nytt hår" som om man var en äkta göteborgare.


{För mig betyder nog inte ett nytt år så mycket, mer än att man ska komma ihåg att skriva rätt siffra när man daterar bilder och texter. Första januari tjuguhundratolv var ju likadan som sista december tjuguhundraelva (om än lite tröttare). Men jag antar att det är en slags symbolisk nystart för många, tid för att summera och värdera. Tänker att jag kanske borde göra det. Men så har det ju hänt så mycket. Tänker att man kan nöja sig med att säga att sammanlagt kanske det var mitt livs bästa år.}

Om ni vill får ni dela med er av fina eller betydelsefulla berättelser/meningar från 2011. Det är mysigt att läsa.

Kören skriker sina kloka toner som sätter ord på allt utan en enda stavelse
och
allt
försvinner



(mer rymd)

Och idag åker jag in till staden och sedan försvinner jag på nyårsståhej, så lev kul eller bra eller nåt så länge. Hej och vi hörs igen tjugohundratolv.

Har kommit fram till att jag nog gillar att måla rymdar, och tycker om ordet universum. Är nog fascinerad av rymden. Av dess oändlighet och evighet och monstruösa proportioner. Över att siffror om rymden är större än jag kan begripa. Här är en rymdkatt.





(och så for vi ut i evigheten)

(Lyssnar på John Holm och målar akvarell.)

Tänkte visa några saker jag gav bort i julklapp i år. Jag hade second hand/göra själv/ekologiskt som tema på alla mina klappar. Till min mor sydde jag en tygkasse och far fick en varm mönstrad halsduk jag hittat på secondhand, och så fick de båda en vas jag gjort.



Till min äldsta bror gav jag två koppar och en påse ekologiskt fair trade-te. Kopparna kom från secondhand och så målade jag mönster på dem, såhär:



Nästa bror i ordningen fick två soffkuddar som jag hade gjort och min syster fick två linnen i ekologisk bomull som jag hade gjort egna tryck på. De såg ut såhär:




Och så fick hela min familj, klimatet och ett par familjer i Afrika en present: jag betalade tvåhundra kronor för att tio stycken träd ska planteras i ett projekt som heter Vi-skogen. De här träden är både bra för miljön och ger familjer chans att bli självförsörjande. Här kan man plantera träd elektroniskt.

>>Varför läser du den där boken säger jag och du svarar självklart att du läser den för att du tycker om att läsa den och när jag frågar varför är du redan inne i huvudkaraktärens hjärnbalk igen,

då just då blir jag glad över att du inte förstår mig för om du förstod mig skulle du precis som jag kastas in i en karusell som går alldeles för fort och där centrifugala krafter kastar dig utåt men fartvinden trycker dig inåt,

och du räknas bara om det du gör syns på papper.

Och jag undrar när jag förlorade den, eller var jag tappade bort den, min egen tillåtelse att göra saker som jag sedan fick gömma bland triljoner andra timmar minuter sekunder som jag tillbringat utan att få ut en produkt, förutom min egen godkännelse och stundande nöje.

Det är ett jävla betygsystem som äter sig in i våra hjärnor.<<

~


Mina senaste dagar har mest bestått av att vara ledig, göra klart julklappar (ska visa mer vad det blev en annan dag) och krama människor jag tycker om och jag har haft en fin jul som gick mer ut på att ha det spontant mysigt än att hetsigt försöka eftersträva en idyllisk barndomsjul som ändå bara gör en besviken eftersom själva hetsandet förstör allting. Jag hoppas att er jul var fin vare sig ni firade den eller ej men att ni umgicks med folk som gör er glada eller hela.

Och det blir mörkt tidigt och när det väl är ljust glömmer jag att fota, har inga bilder att visa men har kommit igång med målandet lite igen, och skriver ibland.

Det är ganska fantastiskt vad jag är glad att jag valde just den gymnasielinje jag valde. Häromdagen lyssnade jag på spotify-listor från min högstadietid och kände mig lite nostalgisk när jag tänkte på det fina med högstadiet. Att man ändå kunde ha en så bra tid bland korridorer med stengolv. Och jag tänker på min klass, hur mycket jag tyckte om den för det mesta.

Men även om jag hamnade i just den klassen där alla tillät varandra att vara fria med vem vi var, var det något med den där skolan som gjorde att jag inte var helt fri. Det var något med dess småskalighet och instängda korridorer där alla fick veta allt om alla, som gjorde att jag inte ville sticka ut. Och så tänker jag på hur jag är nu. Samma fast ändå inte. För nu går jag på en större skola; där jag inte kan namnet på varenda person, och där alla inte pratar om mig om jag har en tröja som sticker ut från mängden. Jag går på en linje där det är så vanligt att sticka ut att ingen sticker ut eller alla sticker ut tillsammans. Jag tror det behövdes för en sån som jag, som inte gillar att vara i blickarnas fång, som vill kunna vara jag utan att vara ett större samtalsämne än någon annan.



(Just som jag satt och tänkte det här så läste jag det här inlägget och på sätt och vis kändes det bra att läsa vad någon annan skrivit och nästan tro att man skrivit det själv.)


Och nu har jag äntligen jullov och jag längtar så efter att återfå tankekraften att sätta igång med att måla. Jag har varit för trött för just det där igångsättandet på sistone. Saknar målandet väldigt, för när man väl kommit igång är det som terapi för alla kroppens organ.


Det här blev visst ett spretigt inlägg, men ni kan väl lyssna på det här som avslutning. Hej.

Vad är poängen med ömsesidig undran säger jag och lättar på locket till en frostad glasburk som är liten i min hand men vars universum är snäppet på så oändligt som antalet trådar som kopplar samman dina hjärnceller och skapar oförståbara faktum. Ur den minimala glipan eller det monstruösa gapet som jag skapade mellan burkens två organ forsar luft som kväver mig med sin laddade syresammansättning full av plus och minus. Det är för ologiskt för mig fast vi fick lära oss om positivt och negativt och är det du som är plus och jag som är minus eller är det precis tvärt om, och alla osammansättningar och ömsesidig undran ger mig svindel och om man skriker rakt ut blir allt bara värre för ingen förstår på samma sätt ändå.



(Nu ska jag läsa till morgondagens samhällsprov och sedan är det två dagar innan lov och på tisdag har min klass och jag vernissage på Konstmuséet och då får ni gärna komma klockan fem om ni bor i närheten av Kalmar. Annars gör jag julklappar, lyssnar på Nationalteatern och glädjer mig över att musikhjälpen samlade ihop arton komma en miljoner. Idag snöade det massor fast ingenting stannade kvar. Synd, tänkte jag.)

Vi går i samma kläder, så att säga.

Och du pratar om världens litenhet men jag undrar hur världen kan vara så liten när det du tänker är så stort och jag har läst att man tänker sextiotusen tankar per dag men vart tar de vägen, ditt huvud borde explodera och jag undrar var gränsen går mellan två tankar och du säger att kanske borde man aldrig dra gränser men du ändrar dig direkt och tänker högt att om det här tanken inte fanns skulle du explodera.

Och jag är ett vakuum och om du exploderar kommer jag implodera.



Bild

En våldnad från förr
En vacker förbannad våldnad
som alltid var rätt och
aldrig fel
och
en våldnad uppbyggd av en stereotypisk
bild som ingen
känns vid

En vacker förbannad våldnad som
borrar sina klor genom
skinn och kött
och vener
i min rygg
krossar kotor i min ryggrad
och etsar sig fast i dess
sprickor

Och att förändras går fort
fast
att byta karaktär och börja bete sig som den man faktiskt är
som är precis lika grå som alla andra
gör
att våldnaden liksom expanderar
och dess vackra förbannade karaktär
som ingen
känns vid
gör gråheten evighetsgrå
och fulheten
kväver alla andras fulhet
och där står du

fulast
av
alla

(Och en våldnads viskning väser
att ingen
ska förändras.
Jag förändras.)

Vill måla, men pappret förblir liksom tomt. Knäcker nötter och tuggar hubbabubba och läser en massa. Och så har jag gjort ett portfolio, som jag för en gångs skull är nöjd med. Här kan ni hitta det, och om ni vill kan ni ju följa den med hjälp av knappen i övre hörnet.

På senaste tiden har all tid försvunnit iväg och jag har målat ytterst lite och det jag målat blev det fulaste jag gjort tror jag. Har gått på second handaffärer och en julmarknad, ätit sushi för (nästan) första gången och haft det fint med vänner och en syster, drömt om att resa till Indien och haft svårt att sova ibland. Ätit pasta med mycket vitlök, umgåtts med syster och gått på promenad i mörker på en gata där alla gatlyktor gått sönder. Och så har jag äntligen satt upp saker på min vita tomma vägg:

Den här bilden fick min numera tjugofyraårige bror på sin födelsedag.


(Såg att det är ganska många nya människor som har hittat hit. Jag vet inte hur, men jag är hemskt glad för att ni är här. Välkomna så mycket (hjärta))

(Jag tänkte att eftersom ni har ställt frågor till mig, vill jag gärna ställa några tillbaka. Jag är så nyfiken på er som tser på min blogg genom en datorskärm. Svara hemskt gärna alla ni.

Har du någon blogg som du tycker om alldeles extra mycket?
Vilken musik lyssnar du alltid på när du känner mycket på en gång?
Vad inspirerar dig?
Vilken egenskap tycker du allra mest om med hos dig själv?)


(Om ni vill kan ni ju också gilla min blogg på facebook via knappen där till höger. Om ni gillar den alltså. Då blir jag glad)

Hur länge har du ritat/målat och så? I livet alltså. Du är ju så fantastiskt duktig.
Plus att jag undrar vad du gör på fritiden när du inte ritar & målar?

Jag tror att jag har ritat och målat mer eller mindre hela livet, fast när jag var yngre var det nog inte i större utsträckning än i princip alla barn gör. Kanske insåg jag att jag tyckte om att rita väldigt mycket när jag var runt tio-tolv och slutade rita av bilder när jag var kanske femton. (Och tacktacktack för att du är så snäll!)

På fritiden brukar jag fika med vänner, läsa, second hand-shoppa och någon gång ibland (fast alldeles för sällan) gör jag smycken eller andra saker. Annars sitter jag nersjunken i soffan och ser på tv-serier som egentligen inte är särskilt bra, hänger om tavlorna på min vägg eller sitter kvar i skolan och jobbar med lera eller målar i vår arbetsbok. Äter apelsiner och lagar mindre komplicerad middag än vad jag har tid till.

 

Vart i landet bor du?

Ganska långt i söder, i Kalmar för att vara mer exakt.

 

Vilken färg har du på dina strumpor?

De jag har just nu är rosa- och grårandiga. Väldigt fula i min mening.

Favoritfärg?

Oj, vad svårt. Men jag tror att det är lejongul eller skogsgrön.

Nämn några favoritband/artister/musiker?

Tänker ungefär The Knife, Kent, Emil Jensen, Tom Waits, Säkert!, PJ Harvey, Bon Iver (nu har jag säkert glömt de allra käraste). Just nu lyssnar jag också mycket på Familjen, Timbuktu, Gaby and the Guns och Nina Simone.

(the knife)

Vilken skola går du på? (Jag skulle gissa på Jenny, men det kanske finns någon friskola med bildinriktning?)

Jenny Nyström är precis rätt!

Nämn en/flera förebilder för dig?

Mamma för att hon är fri och den mest sympatiska människa jag vet och pappa för att han är trygg i sig själv och livet och dessutom klokast i världen. Annars är det människor som står upp när alla andra sitter, som vågar bryta normer för att stå upp för det de tycker är rätt och som kan offra allt i kamp för ett helt folk.

(och konstnärer som inspirerar är till exempel Frida Kahlo, Nathalie Ruejas och Outi Hieskanen som är en finländsk konstnärinna som mamma träffat nån gång och som vi har en bok av full av vargar, människor och björnpojkar)

(mitt porträtt av far och mor)

Vilket är ditt absoluta favoritplagg?

Just nu och kanske för lång tid framåt min tjocka mönstrade tröja. Och mina ljusblåa lite lössittande högmidjade jeans som jag vill gå runt i varenda dag.

Var köper du alla färger och pennor som du måla med? (:

Mina tunna svarta tuschpennor köper jag på bokaffären i stan, flytande tusch har jag beställt från IB Wahlströms hemsida, akvareller och akryl har jag fått i presenter och promarkers har jag både beställt från artistica.nu och köpt på en konstnärshandel i Kalmar.

Vilket djur hade du helst varit?

Antagligen något väldigt okänt djur som lever ett väldigt roligt och spännande liv, som man knappast har sett ens på något naturprogram på TV, men av de jag känner till skulle jag nog vara en korsning mellan en fågel med breda trygga vingar och en fisk eftersom jag alltid velat kunna andas under vattnet utan fängslande syrestuber eller snorklar.

(bild)

Hej fina Anna! jag undrar vilken din bästa bok är?

När jag ska berätta vilken bok/film/musik jag tycker om brukar jag alltid glömma bort allt det bästa just då och så kommer jag på det ett ögonblick senare när det är för sent. Men den bästa boken som jag kommer på just nu är nog Bildhuggarens dotter eller Den ärliga bedragaren av Tove Jansson eller kanske Boktjuven av Markus Zusak.

Jag sitter tyst.
Jag sitter där så jävla tyst
skyller allt på
mina gener,
på att jag säger väl något om jag har
något att säga.
Tänker att
jag är väl klok nog att hålla tyst
fast mitt medvetande
är allt för omedvetet vetande om
att
jag aktar mig.

Jag sitter där så jävla tyst
och aktar mig
Jag
vet att det inte är spiraler
av DNA
som har gjort mig tyst
det
är ett samhällssystem uppbyggt
av förbannade tankeelektroner
telepatiserade
in i vårt omedvetna vetande.

För de säger
att
det är vi som ska
akta oss
bereda plats för de som är
värda
att yttra orden.

Jag vill slå tillbaka och
stå emot,
men ändå sitter jag där så omedvetet medveten
om att jag
har uppfyllt kraven för den stereotyp som samhällets väggar har format
och om att jag låter
mig
sakta
tystas
ner.
Och istället för att slå tillbaka
slår jag
mig.





(Tänkte att jag imorgon ska svara på era frågor. Hej)

(Du längtar efter nånting,
men du vet inte vad
Du längtar efter nånting desperat
Du vill hem, du vill tillbaks
Men du har glömt var nånstans det var
Det har också jag / thåström)

Och allt sköljer över mig
som om
tusen betydelser fick mening

och jag vill skrapa bort
allt
som tränger djupt in under mitt skinn
in i kött och blod och medvetande
skapar grenar längs
strukturer
i min hud
(blir sanning)

Men det gror
etsar sig fast och om
skrapan är vass nog
blir det ändå
ärr
av jord
och tusen betydelser som fick mening

(Kanske låter det jag skriver lite sorgset eller argt eller svårt men det är nog mest för att det är lättast att sätta ord på det. Glädjen är bara där och är stor eller försiktig och oformulerbar, men det som är negativt är lättare att klä i ord.) Livet är ganska bra just nu. Fast jag är stressad över skolarbete och att tiden går så snabbt. Men tänker att jag gillar ändå mörkret som stannar länge och kommer tidigt. Min kantarellgula taklampa sprider ett sken som blir mysigare när världen utanför är mörk.


{Ny kategori: stavelser}

Har alltid tyckt att frågestunder på bloggar är lite överskattade, har inte förstått grejen med det. Men så tänkte jag att man visst får ut mycket av det. Den som har frågestunden får kloka saker att fundera på och de som läser får veta vad de undrar om. Tänkte att det kan vara bra.


Tänkte att jag kan ha en. Så, här är den, en frågestund. Fråga om vad ni vill så svarar jag på det jag vill. Bra för alla, eller hur? ♥





Bild 1 och 2

(Har varit lite rädd för att ha en frågestund. Tänk om ingen frågar något. Vilken ointressant människa jag skulle känna mig som. Men.)

(Fråga massor. Det blir roligt att svara på. Och förhoppningsvis att läsa)

Det finns ett litet dilemma med att ha en blogg. Det är att finna balansen mellan att skriva om tråkiga saker som man har gjort som inte en själ har intresse av, och att bara skriva om det fina, roliga och spännande som händer och på så sätt få ens liv att framstå som perfekt. Hamnar man på den första sidan av balansgången, och skriver om att man varken hann äta kiwi, hemgjord müsli eller färskpressad apelsinjuice till frukost (som alla fina, fantasifulla frukostbilder innehåller), att skolan tar upp all ens tid och inte har någon fin "dagens outfit-bild" eftersom man inte orkade anstränga sig för att se bra ut idag, finns det inget som fängslar läsaren. Kan man inte inspirera någon på ett eller annat sätt vill ingen läsa.

Hamnar man däremot på den andra sidan, och bara skriver om det intressanta i ens liv - som också inspirerar andra på något sätt - ger man en felaktig bild av sig själv. För det finns ingen som varenda dag stiger upp ur sängen på morgonen och ser perfekt ut, som varenda dag äter en perfekt tillagad middag som är perfekt upplagd på tallriken och som varenda dag har en massa spännande projekt pågång. Men det är ju så man framstår när man skriver om just de stunderna. (Alla "perfekt" i den här texten står inom tänkta cituationstecken. För vem bestämmer vad som är perfekt?)


I min bloggs historia har jag lagt upp en frukostbild en gång. Då såg den ut såhär. Under samma tid har jag inte gjort många undantag från att äta marmelad-macka och dricka juice/must/mjölk till frukost vid ett tråkigt träbord, ur ett vanligt glas och utan en C-vitaminrik apelsin. Men det blev just den morgonen, när jag drack te ur en fin kopp på en fin bricka i sängen med en fin filt, som jag visade.


Jag tror att det är det senare alternativet som de flesta läsarna, inklusive jag, fastnar för. Och jag tror det är mest åt det hållet jag hamnar med mitt skrivande. För jag visar inte de målningar som jag inte blir nöjd med, väljer endast ut de bilderna på mig där jag ser finast ut och jag skriver inte om att jag har samma strumpor idag som jag hade igår.


De teckningar som slutar såhär visar jag aldrig för er.


Visst är de inspirerande och spännande bloggarna mest intressanta att läsa, och även om dessa bloggar är bra på många sätt tror jag också de har sina nackdelar. Jag kan bara skriva utifrån mig själv, men jag vet att de kan ge mig ångest för att jag inte har intressanta möten, motionerar, lagar gourmetmat och träffar vänner varje vakna timme. Det är ju så skribenterna framstår filtrerade genom en datorskärm.


Såhär kan jag se ut när jag inte är beredd. Det är jag i bakgrunden alltså. (Foto av Reidar Pritzel, hoppas jag fick låna)


Jag vet inte om ni orkat läsa såhär långt, och jag vet inte exakt vad jag ville komma fram till. Kanske mest säga att jag försöker gå den här balansgången så försiktigt som möjligt men ibland kanske halkar lite, berätta att ibland dör jag av trisstess när jag tänker på mitt liv och att på facebook är det (väldigt)långt fler fula bilder på mig än fina.


PS. Ni visste nog redan det här, men jag vet att det är lätt att glömma bort. Påminner både mig själv och er. Hej! DS.

(nu när planeterna ha ställt sig på rad / timbuktu)

Fick en fråga om vilka andra hands-affärer jag tycker om i min stad, Kalmar. Eftersom jag fått frågan förut och då bara svarade i en kommentar, tänkte jag att jag nu kan göra ett litet inlägg om det. (Kanske inte så värst intressant för o-kalmarbor, men antingen kan ni ju helt strunta i det eller spara och kolla på om ni skulle få för er att åka hit. Hur som.)


Min favoritbutik ligger nära där jag bor, vid Södercentrum. Human Bridge heter den. Där kan jag kika in varje gång jag går och handlar. Där har jag hittat bland annat min skogsgröna kofta och blå/röd-randiga mössa, samt mitt fina soffbord och mattan därunder.





En annan favorit är Stadsmissionen som ligger vid Berga ungefär. De har en himla massa saker och man hittar något för det mesta. Till exempel gula köksvågar eller lampskärmar.






Maria Retro som ligger på Esplanaden är väldigt litet och ganska dyrt, men ungefär allt är fint. Där har jag köpt smörgåspapper till exempel:



Erikshjälpen som ligger inne i stan är inte min personliga favorit, men kollar man ordentligt brukar man kunna hitta något. Till exempel den här tjocktröjan:



Röda Korset kommer jag inte till särskilt ofta, men de är också värda en titt.

Tack för mig, hej.

Jag kom ur fas litegrann. Har lagt all min målarkraft på skolarbeten, men målade klart den här igår. Om natten, omsluter sig från omvärlden. Med sin katt bredvid, och en apelsinplanta utanför. Månen lyser kallt.

Eftersom jag mest målar A3 nuförtiden, och inte har nån A3 scanner, blir bilderna lite sämre. Speciellt nu när det mörknar så tidigt. Men det ska nog funka ändå, tror jag. (Här kan ni se bilden större.)

Den här veckan har jag haft höstlov. November kom med tända gatlyktor i vit dimma och inspirationen försvann fast den borde vara som starkast nu. Hade tänkt måla massor fast drog några drag och sen blev det inte mer. Har massor av tankar men kan inte formulera dem vare sig i huvudet eller på papper. Satt på ett fik med en vän och det var fint att prata med henne medan det blev imma på fönsterna och lamporna med tygskärmar tändes.

(Tänker att om jag väntar lite kanske inspirationen samlar sig på hög och då blir det en extra bra känsla när jag väl släpper ut den. Kanske så.)





Parentes - arkiverade bilder - slut på parentes

Häromveckan lånade jag systers ritplatta och testade att rita lite i Photoshop. Blev väldigt nöjd till en början, sen insåg jag att jag saknade de levande färgskiftningarna som träder fram när man målar för hand. Tänkte att den gula cirkeln och den gröna tröjan skulle mått bra av att vara målad i akvarell. Men.



Hej.


PS. H frågade var jag har köpt de här strumpbyxorna. De är från Åhlens. Nu vet ni. Hej igen! DS.

Hej november, vad tiden flyr.



(Att behålla de friheter man har, att ta sig nya, om en sköld mot det som vill förstöra dem. Svårt att förklara men jag hoppas ni förstår. Annars får ni förstå på ert eget sätt)

Har höstlov. Lyssnar på cirkus miramar, dricker te och äter skorpor, klappar katter på magen, målar och funderar, går på soliga höstpromenader, blir jagad av kossor och löser korsord.

Klipper ut detaljer ur fotografier och sätter ihop till kalejdoskop. Såhär:



Trädstammars spegelbild i en sjö och



en massa bin.


Och förresten har jag ritat en ny header. Om det inte syns för er kan ni ju pröva att uppdatera sidan, så ska det nog fungera. Hej.

På min födelsedag gav min mamma mig akrylfärger och ett A3-block med akrylpapper. Sedan jag testat det vill jag aldrig mer måla på A4. Här är min första målning med akryl (och tusch i flytande- och pennform):




Tänker: Bryt dig in, bryt dig ut. Bryt dig loss. Bryt ihop.

Pratar med min treårige brorson om stjärnor. Följer stjärnorna efter oss när vi åker, frågar han. Jag tänker att vad stor du måste ha känt dig när du trodde att allt berodde på dig och inte visste att det är du som beror på allt annat. När man är ledsen ser allt blankt ut och då ser det ut som stjärnor, sa han.

Ja, sa jag.



{Lyssnar på den här låten hela tiden ungefär / Mun & Hjärta - Gaby and the guns.}

Igår var en fin födelsedag och idag plus imorgon ska jag läsa om Sveriges statsskick. {Vi hörs när provet är skrivet.}

Idag fyller jag sjutton år. Eller sextusentvåhundranio dagar. Precis på klockslaget blir det femhundratrettiosexmiljoner fyrahundrafemtiosjutusen sexhundra sekunder. Ganska öronbedövande mycket om sekunder hade varit decibel.


Idag ska jag nog mest klia katter på magen, brodera en smula, få presenter och måla akvarell. Och hoppas att mitt sjuttonde år blir ännu finare än mitt sextonde var. (Här är en orelaterad bild på min katt:)

Satt och kände mig otillräcklig, sådär som man gör ibland. Började läsa ord som ni skrivit till mig och satt där och läste i två timmar med ett stort leende i en tom lägenhet. Fick ont i käkarna av att le så mycket och länge och försökte sluta men kunde inte riktigt. Blev så fruktansvärt glad och tänkte att jag räcker nog till, tack. ♥

Jag och syster satte upp fotografier på den stora vita väggen över soffan. En blandning av svartvita från när mamma var ung och färgbilder som jag har tagit. Bra, ja?



Festivaldans, gamla reklamskyltar för tandkräm, loppis, tågåkande och mammas vänner på folkhögskolan.



Farmor, hus, festival och en Vanni.



Pappa som ung, Ellen, pip-rökning och Göteborg om natten.



Mamma som ung och mer festival.

Idag har jag tio blå halvmånar på händerna. Nästa gång blir de nog i flera olika färger.



Imorgon åker alla vi på Bild- och formprogrammet till Louisiana. Det blir fint.

(+bra musik)

Nu händer allt fast ingenting, tror jag.

Igår:

hade jag en skogsgrön kofta ♦ röda strumpor ♦ orange läppstift ♦ stickad mössa



blixt

köpte jag två koppar för tre kronor styck, som är sanslöst fina




och en randig mössa för tio spänn



och häromveckan köpte jag ett tidningsställ på en loppis för en femma

Frekvenser

Var
är du,
jag ropar ju på dig
fast tyst
Kanske att mina obefintliga ord är bokstäver
sammansatta i fel ordning
och kanske
skriker du lika tyst till mig.

Var
är du,
jag väntar ju på dig
jag
lyssnar på din höga tystnad, den
är öronbedövande
Kanske
menar
den
allt.

Var är du,
jag ropar ju på dig
fast tyst
Skriker tystnad



{Visste inte att det skulle vara så svårt att visa det jag har skrivit för andra. Jag var lite rädd innan jag publicerade den första texten. Tänkte att jag kanske ska öva lite på att skriva texter innan jag visar. Och kanske är det bara strunt, antagligen. Men det spelar nog ingen roll. Kanske är strunt bra. Får prestationsångest av att allt ska vara så värdefullt.}

{förvirrad, tror jag. eller fast kanske}

Går på höstpromenader, blir omringade av nyfikna kor, målar med flytande tusch och lyssnar på fin musik. Till exempel det här.

Någon särskild känsla med att rita på första pappret i ett nytt ritblock. Blev glad.



Flytande tusch, akvarell och lite penna.

Ord
lätta som luft
oladdade
Jag samlar dem på hög
jag
ändrar och tänker att ord
som är lätta som luft
behövs väl inte och du
ingen
är medveten om
dess existens.

Och jag tänker
att ord är bara bokstäver, stavelser
sammansatta.
Blir ett universum och
universum
är allt för försumbara för att formuleras.

Jag
vill inget förstöra och du
ord kan förstöra allt
så jag bygger upp ett universum
i min kropp
och universum expanderar
och
det bygger stora himla galaxer
dess rymd blir
oformbar.

Jag tänker att
ett universum
kan man inte formulera
och orden blir
tunga stenar som jag tycker
glittrar
av den stora rymd som finns i
fast
de är bara grå och mina strupar
kan inte lyfta
ett helt universum.

Förstår du det?

Älskar nostalgimusik. Älskar flytande tusch [höst] rymdar {orange skärp} havet er [färger] mönster skuggor vänner {snälla ord} engagemang bibliotek.

Vet ni, att när det är dimma ute och man åker buss över bron, är det som att åka i ett ljusgrått ingenting. Som om världen försvunnit och bara en grå rymd fanns kvar.



Och att lyssna på Emil Jensen är ungefär som att läsa Tove Janson. Jag börjar skriva ner kloka ord på små lappar för att komma ihåg just de orden, men så slutar jag för jag inser att jag skriver ner nästan allt och då kan man likväl lyssna och läsa om och om igen.

Hej oktober. Kom med rosiga kinder, färgsprakande löv och knastrande steg, tidiga skymningar och femton lager halsduk. (Aktuellt läge: sol som strålar tjugotals grader men träd som börjar gå i rostrött, lila och orange.)














{Om man riktar kameran mot skogslinjen och sätter träden ur fokus blir de ett oformligt band som sprakar av färger}

I förrgår gjorde jag tre väldigt fina fynd på second hand-affären som ligger bredvid matbutiken. Ett par jeans som var de jeans jag drömt om. Hög midja, vacker blå färg, sliten skinnlapp och lagom lössittande. Dessutom köpte jag ett soffbord och en matta med fint mönster:



Bordet är enkelt och mattan mönstrad. Går fint ihop. (140 kronor ihopplussat)

Kramar, mönster, kragar och en bokmärkeskatt i famnen:



{Att önska att man påverkade på något sätt. Att det man gjorde betydde något för någon. Patti Smith sa det så bra en gång. "I wanted to be an artist, but I wanted my work to matter."}

Jag köpte ett tyg på loppis och klädde om en pall som jag haft stående





Den är randig i orange och rosa och passar ypperligt att lägga gröna klänningar med prickar på.

Från hårgardin till sammanflätade fingrar medan kvällen blev natt och det var skola dagen efter. {och allt kommer till den som vågar vara rädd / kent}.

På bilden har vi temat naturen som formgivare och jag ritar en regnbågsfärgad kotte. Har äntligen satt upp min gula lampskärm och tycker det är fint med höst. Ritar en hårgardin:

Hej från ett tag. Igår fyllde Ellen år, världens finaste (grattis igen ♥). Vi ordnade ett överraskningskalas med hjärtballonger, musik på vinyl, tårta med sex olika lager och dans på balkongen.



Musik och musik.

♥ att någon har tagit sig tid att sticka eller virka en halsduk till ett träd:



♥ att det är höst och att det liksom känns i luften (och att ha tjock-strumpbyxor):



♥ att vi hittills samlat ihop 1440 svenska riksdaler till Röda Korsets hjälparbete mot torkan i Afrika, och att det fortfarande finns chans att hjälpa till.

Väggen rakt fram i min hall har länge stått tom. Nu har jag äntligen kommit på hur den ska användas. Hittills sitter där en affisch från Emmabodafestivalen, två fotografier och visitkort från små affärer jag tyckte om som låg i städer jag tyckte om och två fotografier som min mor har tagit. Allt materia fullt med inneboende minnen.



Jag tänker att den här väggen ska fyllas på allt eftersom. Fyllas på med minnen. Jag tänker, att det kan vara ett fint välkomnande när man stiger innanför dörren.

Hej, det här är René. När hen sitter på sängkanten om kvällen och tittar på sin skugga, som projekteras på den mönstrade tapeten av gatlyktan i bakgrunden, ser hen stora horn med många taggar på sitt huvud. René har inga horn med hen tycker det känns säkrast att ha dem där, så för René finns dem. {Vi är rädda för varandra.}

Ni vet, de som är helt och hållet levande. De som vågar och de som är öppna. Ni vet, de som vågar sträcka på ryggen, de som hjälper och de som vågar se det hemska som så många blundar för. Ni vet. De som ser ljus i ett stort himla mörker.

Idag var klassen och jag och jag och klassen och brände raku-lera som vi hade formaterat. Det blev fin keramik vackra färger.



Nu faller gula löv på allévägen in till stan, fast män i orangea västar blåser bort dem med maskiner och asfalten är grå. (Hej höst♥)



Du ser rakt in i kameran
man får backa från bilden för att möta din blick
som om du, visste vem jag är
och skulle stå här efter hundra år och se
{Jorden runt i motvind - Emil Jensen}



(Jag önskar att jag hade mer tid till att titta på era bloggar och säga hej tillbaka för ni är alltid så fina. )

Jag börjar ana en tendens vad gäller mina klädköp:



(Allt utom strumpbyxorna är second hand).



{Precis bredvid affären jag brukar handla mat i ligger en second hand-affär. Där brukar man kunna hitta mycket fint. Idag köpte jag en röd a-linjeformat klänning som jag tänker kan vara fin till gula strumpbyxor, en blå- och vitrandig skjorta utan ärmar som jag kan ha till gula byxor och en lila sammetsfluga, en gul tesil och tre ramar som jag ska sätta fotografier i. Allt för hundrafyrtio kronor.}

Festivalen och tiden i Göteborg var ungefär såhär:

♥ Åka tåg och se träd i tusental åka förbi utan att man hinner säga hej
♥ Gå på gator fulla av second hand-butiker och antikaffärer och caféer
♥ Bo i en liten liten lägenhet i en källare
♥ Köpa färgglada kläder på second hand
♥ Gå två under ett rött paraply och springa in på ett mysigt fikaställe för att precis hinna undan ett regn och en hagelskur
♥ Äta nudlar på natten
♥ Stå längs fram på Säkert! och Thåström (magik)
♥ Och se andra fina musiker, som Edward sharpe and the magnetic zeros, Jenny Wilson och Noah and the whale med flera och så vidare
♥ Få hosta
♥ Köpa kex och brie-ost, vindruvor, nötter och cider, klättra upp på ett berg och se ut över Göteborg under tystnad medan solen släcktes och lamporna tändes och båtar åkte in och ut ur hamnen

Tisdagen den trettionde augusti var min mammas födelsedag. Någon gång sa mamma, att skulle du inte kunna rita ett porträtt av mig och pappa. Hon fick det i present. De sitter ihop.

Jag är
glad.

Det är jag. Himla stjärnglad. Stjärnglad över hur mycket mitt tecknande har förändrats och förbättrats.


För ganska exakt två år sedan ritade jag halvdåligt tecknade blyertsteckningar, den här föreställande Elinkan. Jag blev skräckslagen över tanken att rita utan att rita av eller skissa först (därmed inte sagt att det skulle vara dåligt att göra, bara långt ifrån det jag gör nu.)


Strax därefter började jag använda tusch och gjorde mest enkla linjeteckningar på ganska likartade motiv.


För ungefär ett år sedan upptäckte jag promarkers och började experimentera mer själv, men det var fortfarande inte någon stor variation i motiven.


Jag började rita med svartvit tusch och älskade det. Började rita olika saker, göra mönster och blev av med mitt behov av att rita av.


Fortsatte i samma anda fast började exprimentera med kontrasten svartvitt-färg.

Och nu... det här:












Det gör mig glad att tänka på att än är jag blott sexton år och tio månader och har ett nästan helt långt liv på mig att utvecklas. Det gör mig glad att tänka på att hittills är hela den utveckling jag gått igenom något som jag genomgått själv, genom att teckna teckna teckna, slänga slänga slänga {bli frustrerad, oinspirerad, inspirerad igen}. Tänka att jag kommer lära mig så himla mycket när vi nu börjar ha bild i skolan. Och trots att jag så ofta kan känna mig otillräckling, medelmåttig och otillräcklig igen så kan jag ändå säga att jag har nått en bit på vägen. Och jag är nöjd. (Det är skönt att säga det, försök.)

Halsband:







Svart fuskskinn med band och påsydda pärlor. Ganska enkelt att göra faktiskt (klipp ut trianglar som sitter ihop med en halvcentimeters överkant, en rad med fyra stora och en med tre lite mindre, vik band över, sy fast, sy på pärlor och fäst kedja. Ungefär så gjorde jag.)

{Kvällspromenad, Edward Sharpe, rita lite grann. Sätta upp fotografier på väggen.}

Idag hämtade jag ut fotografierna från Emmabodafestivalen och Way Out West och lite däremellan. Jag tänkte visa er dem. Vi börjar med Emmaboda och en loppis. Och en Amanda:













♥

Ett av de bästa fynden jag gjorde på loppisrundan var en matta som egentligen är ett överkast, men jag tror det trivs ganska bra på golvet också. I alla fall om man går med prickiga strumpor på det.





Förresten, vill ni höra något bra så lyssna på Fall Creek Boys Choir med James Blake och Bon Iver (enkel matematik: bra samarbete mellan bra artister är lika med dubbelbra låt). Eller på hela Emil Jensens skiva Mellansnack. Klokt roligt bra bäst.

Jag har numera tio och en halv timmar schemalagt bildskapande i veckan, jag åt god mat idag, himmelen är ett enda stort grått moln och häromdagen var allt som mjölk ute och när man åkte över bron såg man inte skillnaden mellan havet och himlen. Jag har en idé på ett smycke jag ska göra, fixar om och iordning i min lägenhet och idag hade jag min första lektion i franska. Vinden blåser in genom fönstret och idag lämnade jag in mina två engångskameror för framkallning. Det var om allt ungefär {nästan ungefär}. Den här ritade jag i helgen:

Nu:

♥ leka monster med små barn
♥ kalasförberedelser
♥ tree hugger

Hej igen på måndag {ingen scanner ingen kamera}

Nu besöker jag den där byggnaden igen, den där korridoren och de där klassrummen, går den där vägen igen. Tidig morgon och eftermiddag. Jag har inte kunnat skriva här på ett par dagar, men hej nu. Den här ritade jag i min lilla bok när jag satt på en kulle i staden och lyssnade på Elliott Smith. Kollade på folk som gick till och från stationen, gick på tåg och sprang efter bussen:

Imorgon sätter skolan igång igen och det kan nog bli bra fast just nu känns det väl mest sådär att återgå till en vardag med rutiner. När man inte kan rita hela nätterna, träffa vem man vill när man vill, åka till staden nån gång ibland och vara på ön när man känner för det, gå på festivaler och åka bort några dagar i sträck då och då.


Bild

Eftersom jag mest har packat, busat med brorsbarn och haft lite halvt ångest och lite halvt längtan idag, har jag inte mycket att säga. Ni kan ju kika på lite fina bloggar istället:

♥ Agnes/dinosaurie som skriver de vackraste orden med de starkaste meningarna

♥ Matilda/kall hud och spets som tar de mest magiska fotografierna

♥ Monkino draw som har ett makalöst hem och fina kläder

Och så kan ni få tipsa om den musiken ni alltid lyssnar på när ni är glada eller vill bli glada. Ni vet, såndär musik man bara måste dansa till.

Just nu är det här den vackraste texten jag vet.



(Till er)

Bakar kokosbollar och äter upp allihopa, lyssnar på kattens melodiska spinnande och diskmaskinens monotoma brum, tänker att Kent var som bäst i den halvmörka vintern {Vid Din Sida, Våga Vara Rädd, Columbus}



Hoppas att minuten ni just upplevde var alldeles speciell och vacker på något sätt.

Idag bestämde vi att det var våffeldagen. Vi gjorde våfflor och åt med grädde och hemmagjord hallonsylt. Och igår åt jag Star Wars-glass. Jag har aldrig sett filmen, men glassen var ganska god. Jag har börjat rita ett porträtt av mamma och pappa. Och det här:



Hej.

Jag kan inte beskriva hur fina alla ni är. Ni som läser och ni som lämnar ord.



Idag fick jag en fråga om vad jag använder mig av för pennorochsåvidare när jag ritar och målar. Såhär lyder svaret:



Mestadels ritar jag med tusch. Då brukar jag använda svarta Staedtler pennor i olika tjocklekar (eller smallekar) till konturer och små mönster. Till stora ytor använder jag för det mesta Promarker pennor, och även när jag ritar hud. När jag gör detaljer och mönster i färg använder jag ett set med pennor från Stabilo.



Ibland använder jag akvarell och/eller flytande tusch som kontrast mot tuschpennorna. Var mina akvarellfärger kommer från vet jag inte. Den flytande tuschen är av märket Newsor & Newton, och så målar jag med den pensel som jag råkar hitta liggande.


{Och så fick jag en fråga om var jag köper kedja till mina smycken. Jag brukar köpa från lite olika ställen, men Panduro är ett alternativ. Annars är det bara att söka på google så finns där massor av alternativ}

Nu är jag tillbaka. Snart ska jag lämna in mina två engångskameror, som jag använt under Emmaboda-festivalen och Way Out West och lite däremellan, på framkallning. Sedan får ni se lite bilder och så ska jag skriva några rader om Göteborg.


Jag har gjort ett halsband. Javisst min kvist! Det ser ut såhär:





Jag gjorde ungefär så att jag gick på jakt efter en fin kvist, la den på tork, dränkte den sedan med ett passande lim och snurrade ett blått snöre runt om. Sedan fäste jag ändarna med lite extra lim. Ganska pilligt fast egentligen väldigt simpelt.

Idag åkte jag, syster, mamma och pappa på loppisrunda. Spelade Janis Joplin och Säkert! på hög volym och sjöng med. Åt fuccaccia och drack en god apelsindricka. Kollade efter handskrivna loppisskyltar längs vägarna. Köpte kulglass hos Gurlis glasskiosk. Och jag har en hatt. Fick en ring från en marknad i barcelona av syster. Såhär:







Och tidigt imorgon åker jag tåg långt till väster, till Göteborg och Way Out West. Jag hoppas den här festivalen blir lika fin som den andra, fast annorlunda såklart. Vi ses eller hörs eller råkas på söndag, eller kanske måndag. När jag kommer tillbaka ska jag visa vad jag har fyndat idag. (Och nog kommer det ett tidsinställt inlägg någon gång mellan idag och då). ♥

Jag har ju glömt att visa. Systeryster sydde en kollektion till modevisningen innan hon tog studenten-tralala och jag fick bära upp kläder som var finare än allt. Hon är bra, min syster.

Och så åker man till staden och träffar Amanda. Ja! Och ikväll kommer syster hem från Barcelona efter en och en halv månads bortavaro. Ja! Fin dag, hej.

{massor av färger och mönster}

Jag är glittrande glad över att försäljningen på HORN går så bra. Speciellt nu när hälften av pengarna går till Röda Korset. Hittills har vi samlat ihop 700 kronor och det känns liksom varmt så fort man tänker på det. Ibland kan det kännas lite vemodigt, när någon köper en teckning man blivit väldigt nöjd med. Men på samma gång är det en sådan underbar känsla att folk faktiskt vill ha mina teckningar på sina väggar och att de kallar det jag gör för konst.

Och appropå något helt oexisterande har jag köpt ett strykjärn på loppis. Det kostade tjugu kronor, är orange och har en hemskt fin sladd. Och så köpte jag ett tyg som var blått och mönstrat.





Hej sålänge.

En natt ville jag aldrig sova och allt kändes värdefullt stort meningsfullt. Stjärnhimlen var oändlig och jag klippte mitt hår framför badrumsspegeln över handfatet i lysrörsljuset.







Och nu är jag sjuk och har haft fullt upp med att vara oviktig mest hela dagen.

{Klänningen på bilden har jag sytt för ett år sedan eller två.}

Hejhej efter dagar av allt. Jag vet inte vad jag ska skriva om Emmabodafestivalen mer än fin musik, bas genom kroppen, glädje i hoppande folkmassor, leriga dansskor, regnregnregnregn, se ut över publikhav från ett par axlar, leenden mot okända personer, ren glädje, dålig sömn och fina människor. Och när jag har framkallat filmen ska ni få se bilder, såklart. Tills dess:

{En upplysning: det finns någon som alltid blir så här glad varje gång ni ses.}

Idag åker jag en och en halv timme med buss och en halv timme med tåg till en liten ort kallad Emmaboda. Där tillbringar jag fem dagar med att lyssna på musik, dansa, sova i tält och antagligen ha det väldigt fint. Emmabodafestivalen väntar.

(Det betyder att jag är borta fram till söndag, så hejhejhej. Ett litet tidsinställt inlägg kommer någon dag framöver, annars kan ni väl tillbringa tiden med att ha ett fint liv och skänka pengar till Röda Korsets hjälparbete i Afrika)

Här är jag medan jag målade köksgolvet gult:



♥

Vet ni? Antagligen. Jag berättar ändå.


I östra Afrika äger i detta nu rum en torka, som på sina ställen är större än någon torka har varit på 60 år. I östra Afrika råder till följd av torkan missväxt, boskapsdöd och, för väldigt många, förlorande av möjlighet att driva in pengar.

I östra Afrika är det kris. I östra Afrika beräknas mer än 10 miljoner människor drabbas av svår svält.

I östra Afrika behöver de hjälp.

Att få ekonomiska bidrag utifrån är ingen långsiktig lösning. En långsiktig lösning kräver politiska åtgärder. Men det behövs akut hjälp nu, snabbt. Och för det behövs pengar. (Pengar som i större delen västvärlden inte betyder något, för när vi har "lite pengar" kan vi för det allra mesta ändå avvara en hundralapp. Pengar som på Afrikas Horn betyder liv.)



Med andledning av det jag just har berättat, kommer jag under en tid framåt skänka hälften av köpesumman på min shop till Röda Korsets hjälparbete i Afrika. Köper du en teckning skänks alltså 150 kronor, ett halsband 60 kronor och en tygkasse 90 kronor. Tycker ni om något på shopen är det rätt tid att köpa nu.

Självklart behöver man inte handla på min webshop för att kunna ge en gåva. Här kan du läsa mer om torkan i Afrika och skänka pengar. Jag har just gett 200 kronor, ge det ni också.

Och vill ni hjälpa mig lite extra blir jag oerhört glad om ni hjälper mig att sprida detta. Varje människa gör skillnad. Berätta för era vänner om min kampanj, försök få dem att skänka pengar. Skriv ett blogginlägg om det.

Här är min shop, där hälften av köpesumman går till Röda Korsets hjälparbete.
Här kan ni läsa mer om Röda Korsets hjälparbete.
Här kan ni ge en gåva.

Tack för att ni läste. Och tusentvå gånger tack om ni skänker, hjälper mig att sprida eller gör ett köp på shopen.

Nyligen köpte jag en lampskärm på andra hand. Lejongul. Den andra lejongula andra hands-lampskärmen på några månader. Den har inte fått sin plats än men såhär ser den ut:




Och så köpte jag ett par orange-röda byxor för en tjuga. Orange-röda byxor kan man väl aldrig ha för många av, och dessutom var det här mitt första par.



Jag har förresten inte köpt nya kläder på över ett halvår nu, och jag saknar det inte överhuvudtaget (ovanskallensnott). Faktiskt.

Utanför var det svart och regnet var ett monotomt bakgrundknaster. Alldeles nära slog blixten ner. Rummet blinkade till.

Jag målade en stor sol och färgfläckar.

{Sedan försvann strömmen och jag fortsatte måla sprakande färger i skenet av tre stearinljus.}

(Tralala lilla molntuss)

och två gånger tre blir sex och adderat med dagar är det lika med festival. (musik)

Det var en hel lång evighet sedan jag ritade av något senast. Men när jag såg en bild på Ellen kunde jag inte låta bli. Den var så genialisk på något sätt. Det var dock en liten konst att lyckas göra det likt av ett litet litet utsnitt ur en bild och jag önskar att den blivit mer drömmande och mer absolut Ellen, men jag är ändå himlanöjd.

Fast helt likadant blev det ju inte, såklart. Lite egna mönster var jag bara tvungen att rita dit. Annars blir det ju en sämre kopia av fotot, nu är det... en annan bild fast av samma underbara människa. Som jag inte känner men hemskt gärna skulle vilja känna.



En blandning av akvarell, flytande tusch och vanlig tusch (igen).

Det är något med den här teckningen som jag inte gillar helt alldeles fulltständigt. Det enda jag egentligen gillar är att hon har hår som är ett hav (trots att det inte ens blev ett särskilt fint hav). Ett hav som har alla färger, för det har hav fast hav alltid ritas blå.



{Vackert när man cyklar hemåt: Kvällssol som lyser på telefonledningarna så att de ser ut precis som glödande trådar mot himlen som också har alla färger. Skogen som var farlig och full av lejon och obestämda varelser när jag var barn som nu är mest vacker och sjunger syrs-sånger. Ett föl som vilar mot stoets stora, varma och hästluktande kropp.}

[Klicka på bilden för att expandera.]

Igår målade jag akvarell. Det var så länge sedan. Och när jag började återupptäckte jag hur underbart det är. Jag tog två återföreningar i en bild. Med akvarell och med flytande tusch. Så det blev en salig blandning, med lite vanlig tusch däremellan.



Märk väl, hur fin den flytande tuschen blev när den sögs in i akvarellen, vid luggen. Den grenar ut sig som träd, eller som frostrosor på fönstrena på vintern.

Jag älskar akvarell, för med akvarell blir det oftast inte som man vill. Om man inte målar precist och jättenoggrant. För färgen kan spridas ut, den kan bilda mönster den kan rinna och blandas ihop. Den är oberäknerlig.