Intensitet

Kören skriker sina kloka toner som sätter ord på allt utan en enda stavelse
och
allt
försvinner



(mer rymd)

Och idag åker jag in till staden och sedan försvinner jag på nyårsståhej, så lev kul eller bra eller nåt så länge. Hej och vi hörs igen tjugohundratolv.

Rymdkatt (och rymd i allmänhet)

Har kommit fram till att jag nog gillar att måla rymdar, och tycker om ordet universum. Är nog fascinerad av rymden. Av dess oändlighet och evighet och monstruösa proportioner. Över att siffror om rymden är större än jag kan begripa. Här är en rymdkatt.





(och så for vi ut i evigheten)

Hör nattlivet vibrera på håll

(Lyssnar på John Holm och målar akvarell.)

Tänkte visa några saker jag gav bort i julklapp i år. Jag hade second hand/göra själv/ekologiskt som tema på alla mina klappar. Till min mor sydde jag en tygkasse och far fick en varm mönstrad halsduk jag hittat på secondhand, och så fick de båda en vas jag gjort.



Till min äldsta bror gav jag två koppar och en påse ekologiskt fair trade-te. Kopparna kom från secondhand och så målade jag mönster på dem, såhär:



Nästa bror i ordningen fick två soffkuddar som jag hade gjort och min syster fick två linnen i ekologisk bomull som jag hade gjort egna tryck på. De såg ut såhär:




Och så fick hela min familj, klimatet och ett par familjer i Afrika en present: jag betalade tvåhundra kronor för att tio stycken träd ska planteras i ett projekt som heter Vi-skogen. De här träden är både bra för miljön och ger familjer chans att bli självförsörjande. Här kan man plantera träd elektroniskt.


Produkter mäter våra prestationer

>>Varför läser du den där boken säger jag och du svarar självklart att du läser den för att du tycker om att läsa den och när jag frågar varför är du redan inne i huvudkaraktärens hjärnbalk igen,

då just då blir jag glad över att du inte förstår mig för om du förstod mig skulle du precis som jag kastas in i en karusell som går alldeles för fort och där centrifugala krafter kastar dig utåt men fartvinden trycker dig inåt,

och du räknas bara om det du gör syns på papper.

Och jag undrar när jag förlorade den, eller var jag tappade bort den, min egen tillåtelse att göra saker som jag sedan fick gömma bland triljoner andra timmar minuter sekunder som jag tillbringat utan att få ut en produkt, förutom min egen godkännelse och stundande nöje.

Det är ett jävla betygsystem som äter sig in i våra hjärnor.
<<

~


Mina senaste dagar har mest bestått av att vara ledig, göra klart julklappar (ska visa mer vad det blev en annan dag) och krama människor jag tycker om och jag har haft en fin jul som gick mer ut på att ha det spontant mysigt än att hetsigt försöka eftersträva en idyllisk barndomsjul som ändå bara gör en besviken eftersom själva hetsandet förstör allting. Jag hoppas att er jul var fin vare sig ni firade den eller ej men att ni umgicks med folk som gör er glada eller hela.

Och det blir mörkt tidigt och när det väl är ljust glömmer jag att fota, har inga bilder att visa men har kommit igång med målandet lite igen, och skriver ibland.

Två år

Det är ganska fantastiskt vad jag är glad att jag valde just den gymnasielinje jag valde. Häromdagen lyssnade jag på spotify-listor från min högstadietid och kände mig lite nostalgisk när jag tänkte på det fina med högstadiet. Att man ändå kunde ha en så bra tid bland korridorer med stengolv. Och jag tänker på min klass, hur mycket jag tyckte om den för det mesta.

Men även om jag hamnade i just den klassen där alla tillät varandra att vara fria med vem vi var, var det något med den där skolan som gjorde att jag inte var helt fri. Det var något med dess småskalighet och instängda korridorer där alla fick veta allt om alla, som gjorde att jag inte ville sticka ut. Och så tänker jag på hur jag är nu. Samma fast ändå inte. För nu går jag på en större skola; där jag inte kan namnet på varenda person, och där alla inte pratar om mig om jag har en tröja som sticker ut från mängden. Jag går på en linje där det är så vanligt att sticka ut att ingen sticker ut eller alla sticker ut tillsammans. Jag tror det behövdes för en sån som jag, som inte gillar att vara i blickarnas fång, som vill kunna vara jag utan att vara ett större samtalsämne än någon annan.



(Just som jag satt och tänkte det här så läste jag det här inlägget och på sätt och vis kändes det bra att läsa vad någon annan skrivit och nästan tro att man skrivit det själv.)


Och nu har jag äntligen jullov och jag längtar så efter att återfå tankekraften att sätta igång med att måla. Jag har varit för trött för just det där igångsättandet på sistone. Saknar målandet väldigt, för när man väl kommit igång är det som terapi för alla kroppens organ.


Det här blev visst ett spretigt inlägg, men ni kan väl lyssna på det här som avslutning. Hej.

Isberg

Vad är poängen med ömsesidig undran säger jag och lättar på locket till en frostad glasburk som är liten i min hand men vars universum är snäppet på så oändligt som antalet trådar som kopplar samman dina hjärnceller och skapar oförståbara faktum. Ur den minimala glipan eller det monstruösa gapet som jag skapade mellan burkens två organ forsar luft som kväver mig med sin laddade syresammansättning full av plus och minus. Det är för ologiskt för mig fast vi fick lära oss om positivt och negativt och är det du som är plus och jag som är minus eller är det precis tvärt om, och alla osammansättningar och ömsesidig undran ger mig svindel och om man skriker rakt ut blir allt bara värre för ingen förstår på samma sätt ändå.



(Nu ska jag läsa till morgondagens samhällsprov och sedan är det två dagar innan lov och på tisdag har min klass och jag vernissage på Konstmuséet och då får ni gärna komma klockan fem om ni bor i närheten av Kalmar. Annars gör jag julklappar, lyssnar på Nationalteatern och glädjer mig över att musikhjälpen samlade ihop arton komma en miljoner. Idag snöade det massor fast ingenting stannade kvar. Synd, tänkte jag.)


Uttryck



Vi går i samma kläder, så att säga.

Tänka högt

Och du pratar om världens litenhet men jag undrar hur världen kan vara så liten när det du tänker är så stort och jag har läst att man tänker sextiotusen tankar per dag men vart tar de vägen, ditt huvud borde explodera och jag undrar var gränsen går mellan två tankar och du säger att kanske borde man aldrig dra gränser men du ändrar dig direkt och tänker högt att om det här tanken inte fanns skulle du explodera.

Och jag är ett vakuum och om du exploderar kommer jag implodera.



Bild

En fulhet i kontrast

En våldnad från förr
En vacker förbannad våldnad
som alltid var rätt och
aldrig fel
och
en våldnad uppbyggd av en stereotypisk
bild som ingen
känns vid

En vacker förbannad våldnad som
borrar sina klor genom
skinn och kött
och vener
i min rygg
krossar kotor i min ryggrad
och etsar sig fast i dess
sprickor

Och att förändras går fort
fast
att byta karaktär och börja bete sig som den man faktiskt är
som är precis lika grå som alla andra
gör
att våldnaden liksom expanderar
och dess vackra förbannade karaktär
som ingen
känns vid
gör gråheten evighetsgrå
och fulheten
kväver alla andras fulhet
och där står du

fulast
av
alla

(Och en våldnads viskning väser
att ingen
ska förändras.
Jag förändras.)

Af Rantzien

Vill måla, men pappret förblir liksom tomt. Knäcker nötter och tuggar hubbabubba och läser en massa. Och så har jag gjort ett portfolio, som jag för en gångs skull är nöjd med. Här kan ni hitta det, och om ni vill kan ni ju följa den med hjälp av knappen i övre hörnet.


Om försvinnande tid

På senaste tiden har all tid försvunnit iväg och jag har målat ytterst lite och det jag målat blev det fulaste jag gjort tror jag. Har gått på second handaffärer och en julmarknad, ätit sushi för (nästan) första gången och haft det fint med vänner och en syster, drömt om att resa till Indien och haft svårt att sova ibland. Ätit pasta med mycket vitlök, umgåtts med syster och gått på promenad i mörker på en gata där alla gatlyktor gått sönder. Och så har jag äntligen satt upp saker på min vita tomma vägg:







RSS 2.0