Press

När jag gick i nian satte jag upp jättehöga mål för mig själv. Efter att ha nått ett par mvg:n i de ämnena jag satsat på började jag omedvetet känna förväntningar på mig att alltid uppnå dessa höjder, att få mvg på alla prov och uppgifter, i alla ämnen. Jag gick ut med mvg i alla ämnen utom ett, varav två lärare sa att hade det gått att sätta högre betyg, hade de gjort det. Priset jag fick betala var en väldig stress. Hela tiden nästan.

Nu i efterhand undrar jag vad det egentligen var jag eftersträvade. Visst är det bra att satsa högt och utmana sig själv. Visst är jag nöjd med att ha fått så bra betyg. Och självklart blev jag glad när jag fick pappret i min hand. I ungefär fem minuter. Sedan vadå? Jag kom in med väldigt goda marginaler på det program jag valde. Hade det inte räckt med svaga mvg:n, eller vg:n och g:n? Var det värt allt slit? Var det värt att bli besviken varje gång jag fick "bara" vg?


Underbaraclara skrev för ett tag sedan ett tokbra inlägg om detta. Om att prioritera. Jag kände igen mig i nästan varenda ord. Hade det inte varit värt att få lite färre mvg:n, om det hade gett mig mer tid att bara njuta. Jag behöver nog inte säga mycket mer, för Clara uttrycker sig så bra själv.

Vad jag ville säga var, att tänk efter. Pressar du dig själv för hårt? Man behöver inte alltid vara bäst. Ibland får man lägga sig på soffan istället för att diska. Jag vet inte om jag fick fram vad jag ville, men tack. För att ni orkade läsa såhär långt (ni förtjänar en eloge).


Och så en illustration på det.


Kommentarer
Postat av: Karolin

Prestationsprinsessesyndromet är vanligt. Jag har det också. Det blir lätt så när man hela tiden måste känna sig bäst på allt. Det är jättetokigt. För man behöver inte vara bäst på allt. Bättre att lägga energin på det man tycker om. Jag önskar att jag gjort mer så. Och jag försöker att göra mer så nu. Bättre sent än aldrig.

2011-01-13 @ 23:06:54
URL: http://cutethoughts.blogg.se/
Postat av: Miriam

Jag var också så, nu har det lugnat ner sig lite. :) Klart att man VILL vara bäst på allt, det vore ju helt awesome. Det är däremot inte rimligt, ifall man inte är beredd att offra all ledig tid man har typ :P



Ja! Promarkers är awesome!

2011-01-14 @ 09:30:03
URL: http://ohlookwhaticando.blogg.se/
Postat av: Fellen

Jag har hela mitt liv haft väldigt höga krav på mig själv, vad gäller allt. Det är så många som har det att det skrämmer mig. Men nu för tiden kan jag känna ibland att nej, jag behöver inte vara bäst på det där som bara får mig att må så himla dåligt. Jag kan måla istället, få känna mig ganska bra på det en stund. Tack vare att det finns människor som skriver om det. Så tack. Det är så fel att alla vill få en att bli bättre på det man inte trivs i, kanske inte är så bra på. Istället borde man få syssla med och förbättra det man är bra på, och det spelar ingen roll om det handlar om att dra skämt eller titta på molnen eller vika pappersaskar eller göra fula miner eller klättra i träd. För det är då man blir lycklig tror jag.

2011-01-14 @ 15:32:55
URL: http://fellen.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0