Mina frågor och era svar (och mitt i ett kargt landskap och bortom bergen glöder livet)



Den här bilden fick min numera tjugofyraårige bror på sin födelsedag.


(Såg att det är ganska många nya människor som har hittat hit. Jag vet inte hur, men jag är hemskt glad för att ni är här. Välkomna så mycket (hjärta))

(Jag tänkte att eftersom ni har ställt frågor till mig, vill jag gärna ställa några tillbaka. Jag är så nyfiken på er som tser på min blogg genom en datorskärm. Svara hemskt gärna alla ni.

Har du någon blogg som du tycker om alldeles extra mycket?
Vilken musik lyssnar du alltid på när du känner mycket på en gång?
Vad inspirerar dig?
Vilken egenskap tycker du allra mest om med hos dig själv?)


(Om ni vill kan ni ju också gilla min blogg på facebook via knappen där till höger. Om ni gillar den alltså. Då blir jag glad)

Era frågor och mina svar

Hur länge har du ritat/målat och så? I livet alltså. Du är ju så fantastiskt duktig.
Plus att jag undrar vad du gör på fritiden när du inte ritar & målar?

Jag tror att jag har ritat och målat mer eller mindre hela livet, fast när jag var yngre var det nog inte i större utsträckning än i princip alla barn gör. Kanske insåg jag att jag tyckte om att rita väldigt mycket när jag var runt tio-tolv och slutade rita av bilder när jag var kanske femton. (Och tacktacktack för att du är så snäll!)

På fritiden brukar jag fika med vänner, läsa, second hand-shoppa och någon gång ibland (fast alldeles för sällan) gör jag smycken eller andra saker. Annars sitter jag nersjunken i soffan och ser på tv-serier som egentligen inte är särskilt bra, hänger om tavlorna på min vägg eller sitter kvar i skolan och jobbar med lera eller målar i vår arbetsbok. Äter apelsiner och lagar mindre komplicerad middag än vad jag har tid till.

 

Vart i landet bor du?

Ganska långt i söder, i Kalmar för att vara mer exakt.

 

Vilken färg har du på dina strumpor?

De jag har just nu är rosa- och grårandiga. Väldigt fula i min mening.

Favoritfärg?

Oj, vad svårt. Men jag tror att det är lejongul eller skogsgrön.


Nämn några favoritband/artister/musiker?

Tänker ungefär The Knife, Kent, Emil Jensen, Tom Waits, Säkert!, PJ Harvey, Bon Iver (nu har jag säkert glömt de allra käraste). Just nu lyssnar jag också mycket på Familjen, Timbuktu, Gaby and the Guns och Nina Simone.

(the knife)

Vilken skola går du på? (Jag skulle gissa på Jenny, men det kanske finns någon friskola med bildinriktning?)

Jenny Nyström är precis rätt!

Nämn en/flera förebilder för dig?

Mamma för att hon är fri och den mest sympatiska människa jag vet och pappa för att han är trygg i sig själv och livet och dessutom klokast i världen. Annars är det människor som står upp när alla andra sitter, som vågar bryta normer för att stå upp för det de tycker är rätt och som kan offra allt i kamp för ett helt folk.

(och konstnärer som inspirerar är till exempel Frida Kahlo, Nathalie Ruejas och Outi Hieskanen som är en finländsk konstnärinna som mamma träffat nån gång och som vi har en bok av full av vargar, människor och björnpojkar)

(mitt porträtt av far och mor)

Vilket är ditt absoluta favoritplagg?

Just nu och kanske för lång tid framåt min tjocka mönstrade tröja. Och mina ljusblåa lite lössittande högmidjade jeans som jag vill gå runt i varenda dag.


Var köper du alla färger och pennor som du måla med? (:

Mina tunna svarta tuschpennor köper jag på bokaffären i stan, flytande tusch har jag beställt från IB Wahlströms hemsida, akvareller och akryl har jag fått i presenter och promarkers har jag både beställt från artistica.nu och köpt på en konstnärshandel i Kalmar.

Vilket djur hade du helst varit?

Antagligen något väldigt okänt djur som lever ett väldigt roligt och spännande liv, som man knappast har sett ens på något naturprogram på TV, men av de jag känner till skulle jag nog vara en korsning mellan en fågel med breda trygga vingar och en fisk eftersom jag alltid velat kunna andas under vattnet utan fängslande syrestuber eller snorklar.

(bild)

Hej fina Anna! jag undrar vilken din bästa bok är?

När jag ska berätta vilken bok/film/musik jag tycker om brukar jag alltid glömma bort allt det bästa just då och så kommer jag på det ett ögonblick senare när det är för sent. Men den bästa boken som jag kommer på just nu är nog Bildhuggarens dotter eller Den ärliga bedragaren av Tove Jansson eller kanske Boktjuven av Markus Zusak.


Ofrivillig anpassning (/missanpassning)

Jag sitter tyst.
Jag sitter där så jävla tyst
skyller allt på
mina gener,
på att jag säger väl något om jag har
något att säga.
Tänker att
jag är väl klok nog att hålla tyst
fast mitt medvetande
är allt för omedvetet vetande om
att
jag aktar mig.

Jag sitter där så jävla tyst
och aktar mig
Jag
vet att det inte är spiraler
av DNA
som har gjort mig tyst
det
är ett samhällssystem uppbyggt
av förbannade tankeelektroner
telepatiserade
in i vårt omedvetna vetande.

För de säger
att
det är vi som ska
akta oss
bereda plats för de som är
värda
att yttra orden.

Jag vill slå tillbaka och
stå emot,
men ändå sitter jag där så omedvetet medveten
om att jag
har uppfyllt kraven för den stereotyp som samhällets väggar har format
och om att jag låter
mig
sakta
tystas
ner.
Och istället för att slå tillbaka
slår jag
mig.





(Tänkte att jag imorgon ska svara på era frågor. Hej)

Och allt exploderade

himmel, bergskedja, explosion, sol

(Du längtar efter nånting,
men du vet inte vad
Du längtar efter nånting desperat
Du vill hem, du vill tillbaks
Men du har glömt var nånstans det var
Det har också jag
/ thåström)

Skriverier

Och allt sköljer över mig
som om
tusen betydelser fick mening

och jag vill skrapa bort
allt
som tränger djupt in under mitt skinn
in i kött och blod och medvetande
skapar grenar längs
strukturer
i min hud
(blir sanning)

Men det gror
etsar sig fast och om
skrapan är vass nog
blir det ändå
ärr
av jord
och tusen betydelser som fick mening

(Kanske låter det jag skriver lite sorgset eller argt eller svårt men det är nog mest för att det är lättast att sätta ord på det. Glädjen är bara där och är stor eller försiktig och oformulerbar, men det som är negativt är lättare att klä i ord.) Livet är ganska bra just nu. Fast jag är stressad över skolarbete och att tiden går så snabbt. Men tänker att jag gillar ändå mörkret som stannar länge och kommer tidigt. Min kantarellgula taklampa sprider ett sken som blir mysigare när världen utanför är mörk.


{Ny kategori: stavelser}

Frågestund

Har alltid tyckt att frågestunder på bloggar är lite överskattade, har inte förstått grejen med det. Men så tänkte jag att man visst får ut mycket av det. Den som har frågestunden får kloka saker att fundera på och de som läser får veta vad de undrar om. Tänkte att det kan vara bra.


Tänkte att jag kan ha en. Så, här är den, en frågestund. Fråga om vad ni vill så svarar jag på det jag vill. Bra för alla, eller hur? ♥





Bild 1 och 2

(Har varit lite rädd för att ha en frågestund. Tänk om ingen frågar något. Vilken ointressant människa jag skulle känna mig som. Men.)

(Fråga massor. Det blir roligt att svara på. Och förhoppningsvis att läsa)

Om att filtrera sig genom en cyberrymd

Det finns ett litet dilemma med att ha en blogg. Det är att finna balansen mellan att skriva om tråkiga saker som man har gjort som inte en själ har intresse av, och att bara skriva om det fina, roliga och spännande som händer och på så sätt få ens liv att framstå som perfekt. Hamnar man på den första sidan av balansgången, och skriver om att man varken hann äta kiwi, hemgjord müsli eller färskpressad apelsinjuice till frukost (som alla fina, fantasifulla frukostbilder innehåller), att skolan tar upp all ens tid och inte har någon fin "dagens outfit-bild" eftersom man inte orkade anstränga sig för att se bra ut idag, finns det inget som fängslar läsaren. Kan man inte inspirera någon på ett eller annat sätt vill ingen läsa.

Hamnar man däremot på den andra sidan, och bara skriver om det intressanta i ens liv - som också inspirerar andra på något sätt - ger man en felaktig bild av sig själv. För det finns ingen som varenda dag stiger upp ur sängen på morgonen och ser perfekt ut, som varenda dag äter en perfekt tillagad middag som är perfekt upplagd på tallriken och som varenda dag har en massa spännande projekt pågång. Men det är ju så man framstår när man skriver om just de stunderna. (Alla "perfekt" i den här texten står inom tänkta cituationstecken. För vem bestämmer vad som är perfekt?)


I min bloggs historia har jag lagt upp en frukostbild en gång. Då såg den ut såhär. Under samma tid har jag inte gjort många undantag från att äta marmelad-macka och dricka juice/must/mjölk till frukost vid ett tråkigt träbord, ur ett vanligt glas och utan en C-vitaminrik apelsin. Men det blev just den morgonen, när jag drack te ur en fin kopp på en fin bricka i sängen med en fin filt, som jag visade.


Jag tror att det är det senare alternativet som de flesta läsarna, inklusive jag, fastnar för. Och jag tror det är mest åt det hållet jag hamnar med mitt skrivande. För jag visar inte de målningar som jag inte blir nöjd med, väljer endast ut de bilderna på mig där jag ser finast ut och jag skriver inte om att jag har samma strumpor idag som jag hade igår.


De teckningar som slutar såhär visar jag aldrig för er.


Visst är de inspirerande och spännande bloggarna mest intressanta att läsa, och även om dessa bloggar är bra på många sätt tror jag också de har sina nackdelar. Jag kan bara skriva utifrån mig själv, men jag vet att de kan ge mig ångest för att jag inte har intressanta möten, motionerar, lagar gourmetmat och träffar vänner varje vakna timme. Det är ju så skribenterna framstår filtrerade genom en datorskärm.


Såhär kan jag se ut när jag inte är beredd. Det är jag i bakgrunden alltså. (Foto av Reidar Pritzel, hoppas jag fick låna)


Jag vet inte om ni orkat läsa såhär långt, och jag vet inte exakt vad jag ville komma fram till. Kanske mest säga att jag försöker gå den här balansgången så försiktigt som möjligt men ibland kanske halkar lite, berätta att ibland dör jag av trisstess när jag tänker på mitt liv och att på facebook är det (väldigt)långt fler fula bilder på mig än fina.


PS. Ni visste nog redan det här, men jag vet att det är lätt att glömma bort. Påminner både mig själv och er. Hej! DS.

Jag lever natt och dag



(nu när planeterna ha ställt sig på rad / timbuktu)

Second hand i min stad.

Fick en fråga om vilka andra hands-affärer jag tycker om i min stad, Kalmar. Eftersom jag fått frågan förut och då bara svarade i en kommentar, tänkte jag att jag nu kan göra ett litet inlägg om det. (Kanske inte så värst intressant för o-kalmarbor, men antingen kan ni ju helt strunta i det eller spara och kolla på om ni skulle få för er att åka hit. Hur som.)


Min favoritbutik ligger nära där jag bor, vid Södercentrum. Human Bridge heter den. Där kan jag kika in varje gång jag går och handlar. Där har jag hittat bland annat min skogsgröna kofta och blå/röd-randiga mössa, samt mitt fina soffbord och mattan därunder.





En annan favorit är Stadsmissionen som ligger vid Berga ungefär. De har en himla massa saker och man hittar något för det mesta. Till exempel gula köksvågar eller lampskärmar.






Maria Retro som ligger på Esplanaden är väldigt litet och ganska dyrt, men ungefär allt är fint. Där har jag köpt smörgåspapper till exempel:



Erikshjälpen som ligger inne i stan är inte min personliga favorit, men kollar man ordentligt brukar man kunna hitta något. Till exempel den här tjocktröjan:



Röda Korset kommer jag inte till särskilt ofta, men de är också värda en titt.

Tack för mig, hej.

Månljus



Jag kom ur fas litegrann. Har lagt all min målarkraft på skolarbeten, men målade klart den här igår. Om natten, omsluter sig från omvärlden. Med sin katt bredvid, och en apelsinplanta utanför. Månen lyser kallt.

Eftersom jag mest målar A3 nuförtiden, och inte har nån A3 scanner, blir bilderna lite sämre. Speciellt nu när det mörknar så tidigt. Men det ska nog funka ändå, tror jag. (Här kan ni se bilden större.)

Universum


Tappar bort mig lite grann

Den här veckan har jag haft höstlov. November kom med tända gatlyktor i vit dimma och inspirationen försvann fast den borde vara som starkast nu. Hade tänkt måla massor fast drog några drag och sen blev det inte mer. Har massor av tankar men kan inte formulera dem vare sig i huvudet eller på papper. Satt på ett fik med en vän och det var fint att prata med henne medan det blev imma på fönsterna och lamporna med tygskärmar tändes.

(Tänker att om jag väntar lite kanske inspirationen samlar sig på hög och då blir det en extra bra känsla när jag väl släpper ut den. Kanske så.)





Parentes - arkiverade bilder - slut på parentes

Digitalt

Häromveckan lånade jag systers ritplatta och testade att rita lite i Photoshop. Blev väldigt nöjd till en början, sen insåg jag att jag saknade de levande färgskiftningarna som träder fram när man målar för hand. Tänkte att den gula cirkeln och den gröna tröjan skulle mått bra av att vara målad i akvarell. Men.



Hej.


PS. H frågade var jag har köpt de här strumpbyxorna. De är från Åhlens. Nu vet ni. Hej igen! DS.

Hej november

Hej november, vad tiden flyr.



(Att behålla de friheter man har, att ta sig nya, om en sköld mot det som vill förstöra dem. Svårt att förklara men jag hoppas ni förstår. Annars får ni förstå på ert eget sätt)

RSS 2.0