Om att filtrera sig genom en cyberrymd

Det finns ett litet dilemma med att ha en blogg. Det är att finna balansen mellan att skriva om tråkiga saker som man har gjort som inte en själ har intresse av, och att bara skriva om det fina, roliga och spännande som händer och på så sätt få ens liv att framstå som perfekt. Hamnar man på den första sidan av balansgången, och skriver om att man varken hann äta kiwi, hemgjord müsli eller färskpressad apelsinjuice till frukost (som alla fina, fantasifulla frukostbilder innehåller), att skolan tar upp all ens tid och inte har någon fin "dagens outfit-bild" eftersom man inte orkade anstränga sig för att se bra ut idag, finns det inget som fängslar läsaren. Kan man inte inspirera någon på ett eller annat sätt vill ingen läsa.

Hamnar man däremot på den andra sidan, och bara skriver om det intressanta i ens liv - som också inspirerar andra på något sätt - ger man en felaktig bild av sig själv. För det finns ingen som varenda dag stiger upp ur sängen på morgonen och ser perfekt ut, som varenda dag äter en perfekt tillagad middag som är perfekt upplagd på tallriken och som varenda dag har en massa spännande projekt pågång. Men det är ju så man framstår när man skriver om just de stunderna. (Alla "perfekt" i den här texten står inom tänkta cituationstecken. För vem bestämmer vad som är perfekt?)


I min bloggs historia har jag lagt upp en frukostbild en gång. Då såg den ut såhär. Under samma tid har jag inte gjort många undantag från att äta marmelad-macka och dricka juice/must/mjölk till frukost vid ett tråkigt träbord, ur ett vanligt glas och utan en C-vitaminrik apelsin. Men det blev just den morgonen, när jag drack te ur en fin kopp på en fin bricka i sängen med en fin filt, som jag visade.


Jag tror att det är det senare alternativet som de flesta läsarna, inklusive jag, fastnar för. Och jag tror det är mest åt det hållet jag hamnar med mitt skrivande. För jag visar inte de målningar som jag inte blir nöjd med, väljer endast ut de bilderna på mig där jag ser finast ut och jag skriver inte om att jag har samma strumpor idag som jag hade igår.


De teckningar som slutar såhär visar jag aldrig för er.


Visst är de inspirerande och spännande bloggarna mest intressanta att läsa, och även om dessa bloggar är bra på många sätt tror jag också de har sina nackdelar. Jag kan bara skriva utifrån mig själv, men jag vet att de kan ge mig ångest för att jag inte har intressanta möten, motionerar, lagar gourmetmat och träffar vänner varje vakna timme. Det är ju så skribenterna framstår filtrerade genom en datorskärm.


Såhär kan jag se ut när jag inte är beredd. Det är jag i bakgrunden alltså. (Foto av Reidar Pritzel, hoppas jag fick låna)


Jag vet inte om ni orkat läsa såhär långt, och jag vet inte exakt vad jag ville komma fram till. Kanske mest säga att jag försöker gå den här balansgången så försiktigt som möjligt men ibland kanske halkar lite, berätta att ibland dör jag av trisstess när jag tänker på mitt liv och att på facebook är det (väldigt)långt fler fula bilder på mig än fina.


PS. Ni visste nog redan det här, men jag vet att det är lätt att glömma bort. Påminner både mig själv och er. Hej! DS.

Kommentarer
Postat av: /agnes

har tänkt skriva ett liknande inlägg flera miljoner (inte riktigt kanske, men nästan) gånger men inte kunnat formulera mig. tack, säger jag väl bara då.

2011-11-17 @ 21:51:09
URL: http://dinosaurie.webblogg.se/
Postat av: Jessica

Alltså det är verkligen krångligt det där, men jag tänker ofta att jag ändå bloggar för mig själv. För att highlighta det som jag vill minnas i mitt liv och framförallt fina saker jag vill uppmärksamma mig själv om.

Fast jag tror att precis som att man kan påverkas av kroppsideal i media kan man påverkas av livsstilsideal i media, och där framförallt genom bloggar. Och så sitter man där och tänker att man inte har tillräckligt med vänner/inte gör tillräckligt roliga saker/inget är tillräckligt bra.

ACK. Det här är något jag tänkt mycket på, men jag kommer aldrig fram till något bra.

För samtidigt vill jag inte, för min egen skull, lägga för stort fokus på de mindre fina sakerna i mitt liv.

Okej, långt. Hursom, bra inlägg!

2011-11-17 @ 22:01:42
URL: http://litesocker.blogg.se/
Postat av: Emelie

Tycker det var ett bra skrivet inlägg :) Känner igen mig i det du skriver.

2011-11-17 @ 22:08:42
URL: http://eemle.blogg.se/
Postat av: Malin

Du har så rätt! Av precis just anledningen att man filtrerar sig själv för att framstå som så mycket vackrare än vad man har det, la jag ner min blogg för ett tag sedan. Jag kände att jag tänker inte bidre till att andra människor mår dåligt (som jag många gånger gör när jag läser fina bloggar) genom att filtrera mig själv. Men nu har jag startat upp bloggen igen och tänker försöka vara ärlig och vanlig. Får se om det funkar.



Men hur som helst, jag har också tänkt jättemycket på det där. Kram!

2011-11-18 @ 13:57:33
URL: http://malinsmonolog.blogg.se/
Postat av: Sara

Bra skrivet, för de sätter ju en slags ideal när man bara får se att andra är "perfekta" hela tiden, och så vet man att man själv inte är det, fast det är ju ingen egentligen

2011-11-18 @ 16:59:52
URL: http://thevelvetpond.blogg.se/
Postat av: amanda

bra att highlighta detta lite! det stämmer ju.. tumme upp

2011-11-18 @ 19:59:43
URL: http://afuckinunicorn.webblogg.se/
Postat av: E

Vad skönt att någon äntligen lägger in ett sådant inlägg.

2011-11-18 @ 20:32:06
Postat av: stina

du är så klok anna, för allt du säger stämmer tillfullo. känner igen mig precis överallt

2011-11-18 @ 23:17:49
URL: http://stinatholen.devote.se
Postat av: monkinodraw

Tja, svår fråga. Du har väl ungefär samma åsikter som det jag skrev en bloggtext om för några dagar sedan. Frukost-idealiserandet och det jag skrev om. Jag hade inte svårt för att slå mig fri ifrån sötskrivandet, av den enkla anledningen att jag inte vill skriva så för det är inte på riktigt. Jag är till stor del svår realist och inte mycket av en romantiker, då blir det väldigt lätt för mig att formulera mig på ett motsatt sätt liksom! Och det tycker jag bloggvärlden skulle behöva mer av. Antar att du läst min text om det här eftersom det är sågott som det du debatterar utifrån, där har jag väl ett bättre svar på det hela.

2011-11-19 @ 01:02:34
URL: http://monkinodraw.blogspot.com
Postat av: monkinodraw

Eller ja, du kanske inte hade läst det. isåfall är det fint hur lika vi tänkte oberoende av varandra! mer sånthär i bloggvärlden.

2011-11-19 @ 01:04:45
URL: http://monkinodraw.blogspot.com
Postat av: Fellen

Det här är så sant och du formulerar det så bra. Och det är väldigt svårt, balansgången. Vad jag än försöker skriva i den här kommentaren så blir det bara sådant som du redan har sagt. Vill försöka ge någon bra respons. Någonting konstruktivt. Mest är jag bara så otroligt glad för att du skrev det här inlägget. För det behövs. Det behövs lite mer fulhet i bloggar. Och på andra ställen också. För fulheten finns där hela tiden överallt, och, fulhet ska inte glömmas. Fulhet är bra, kan jag tänka. Det låter så fult när man säger att någonting är fult. Fult är fint, brukar jag säga och ingen brukar förstå vad jag menar. Men jag tror att du förstår. Jag tror att finheten och fulheten lever i symbios. Du är bra.

2011-11-22 @ 18:11:53
URL: http://fellen.devote.se
Postat av: Linnéa i Paris

Väldigt bra inlägg, försökte skriva någon bra kommentar, men det blev bara något väldigt långt och svamligt av det. jag är verkligen ett mellanting, jag tycker det är så fantastiskt fint att få se in i någons tankar och vardag men jag tycker fortfarande om det romantiserade om en fika på stan - som du säger, en svår balansgång. När det kommer till min egen blogg kommer jag alltid tillbaka till frågan om vem det egentligen är jag skriver bloggen för och det blir alltid samma svar: som minne till mig själv, men först och främst min mamma. Påverkas väldigt mycket av det och det mesta jag lägger upp är egentligen sådant som jag vill att hon ska veta.



Åter igen, så väldigt bra inlägg.

2011-11-23 @ 00:19:12
URL: http://linneahl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0