Hav

Och Emil Jensen klappades in två gånger och när han sjungit och pratat klart var det kväll. Jag tog stigar längs vattnet hem och hans ord hade fyllt hela mig och världen var så jävla vacker utan redigering.











(tack så hemskt hemskt mycket för tipsen om göteborg och för era tankar om målningen och alla andra snälla ord ni skriver till mig, verkligen tack)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0