Late night tales

På mitt nattduksbord har jag en tegelstensmönstrad ritbok. Om nätterna när jag inte kan sova brukar jag rita/skriva/kludda i den, samtidigt som jag lyssnar på ett världsbra album som heter Late Night Tales och är en skiva med låtar som Trentemøller har samlat ihop.



Ibland gör jag tankekartor om hur jag kan förändra världen. Känner mig lätt så maktlös annars.



Det känns lite bättre med tankar om hur jag kan agera för att kvinnor inte ska bli så förbaskat nertryckta eller fler ska börja engagera sig i en bättre miljöpolitik. Färgglatt ska det helst vara.



Och så har jag börjat omorganisera väggen över mitt målarbord. Jag gillar att flytta om på väggarna. Jag har köpt en båt-affisch för en femma.

I guess that you were always on my mind, I should've told you somehow

Lyssnar på låtlistor som jag satte ihop under min högstadietid och gläds åt fina brev, beundrar en otrolig bild som Solfingrar har målat av mig (tack) och Markus Krunegård sjunger att båda vet att det här betyder ingenting.


Trygghet hav katter

Nu är allt bra och tryggt och skolan slutade tidigt idag och inte ens vinden var kall och vi satt och låg på vårt vanliga ställe på bryggan i hamnen bredvid lugnt guppande båtar och allt kändes bra och MGMT sjöng sommar. Fast nu saknar jag min syster som flyttade till Stockholm idag men åh Bright Eyes ger mig lugn och <Take me home> är fin.






Här är en kattsida. Kattsidor väger upp alla dåliga sidor på internet. Jag gillar katter.

Meningslöshet

Ikväll har Ylva varit här. Vi åt ostmackor och drack te och pratade. Det var mysigt, och gott. Sedan åkte hon hem och de två senaste timmarna har jag gjort det här:

I. Varit allt för medveten om att jag har skolarbeten som måste göras. Låtsas att jag är allt för upptagen med att sitta vid datorn, fast jag egentligen uppdaterar facebook varannan minut och kollar samma sidor tre gånger om.

II. Äter chokladglass för att komma in i rätt tänk.

III. Äter upp min chokladglass, uppdaterar facebook en gång till och skriver meningslösa inlägg som dessa. (Behöver hjälp, vad råder bot när chokladglass inte funkar?)



Omotiverad bild på min stad från ett hopptorn om kvällen.

Binära tal

Allt det du yttrar
andas jag in genom filter av detektorer
analyserar
vartenda ord
och skriver upp i nollor och ettor i hjärnans självförstörande maskineri

Pressas samman
av varje sifferkombination
som har samma procentuella chans att vara riktig som felaktig
Gör det till en sanning
fast det är detektorer utan certifigering eller märkning eller namn
som har gjort det till vad det är

Jag pressar samman mig själv
och tror att jag hjälper
mig själv eller någon
annan
när jag förvränger ologik
till logik.

[Och du har ingen aning om att dina
ord
bränner hål
för när de lämnade din mun var de bara ljumna.]


PS. Jag har satt ihop en jättebra spotifylista. DS.

Trubbig blyerts

Åkte buss fem timmar hem från stockholm medan det blev mörkt utanför och nakna björkstammar och skyltar med ortsnamn och mina älskade hörlurar och räkna lika långt som det står på hastighetsskyltarna innan man hinner till nästa. Snabba skisser i en liten bok med trubbig blyerts.



/och världen håller ihop på grund av att träden i skogsranden skiftar i lila och grönt/



/och du säger att när du ser regnet blåsas runt av krafter i gatulyktans ljus känner du dig vilsen och du säger att kanske relaterar jag för mycket till saker som inte har nån mening.

som regndroppar i lyktljus, frågar jag.

när jag sitter i en buss och inte hinner läsa namnen på bortglömda byar på blåvita skyltar tror jag att allt flyr ifrån mig och att livet är slöseri med tid, svarar du./




/you're so nice and you're so smart, you're such a good friend i have to break your heart. i'll tell you that i love you the i'll tear your world apart, just pretend i didn't tear your world apart.-kimya dawson/


Lyssnade på Sonic Youth - Superstar minst fem gånger på rad.

Världen i vatten

Jag har svårt att summera de senaste veckorna men jag ska försöka. Det har varit vår, hamnhäng, sitta på ett tak med utsikt över staden och äta pasta, fira en numera 18-årig vän, trötthet, se filmen Melancholia som var helt förträfflig, promenader, diskussioner om universum, sitta högst upp i ett hopptorn och prata, sitta med syster på en äng och måla, för tunna jackor, rastlöshet, längta bort fast älska var jag är, längta fram fast älska nuet.

Fick ett handskrivet brev från en underbar person som jag fått kontakt med genom bloggen och blev glad för ord som dessa och dessa. (Kan inte tacka tillräckligt.)

Och vattenspeglingar från en hundpromenad.

fIDiCy on Make A Gif, Animated Gifs

Imorgon far jag och Vanni till huvudstaden och har det fint. Hoppas era liv är bra.

Du är glitter



Och vem som helst duger eller hur, eller hur , eller hur

Dear Patriarchy



/Bild/

Horn

Målar förbryllande djur


Kvist II

I somras gjorde jag ett halsband av en kvist. Nu kommer kvist #2, fast i örhängesform. Jag hittade en kvist ute, tog in den och lät den torka, sprayade den orange och fäste hänget med en liten ögleskruv.




Kritik och motkritik, engagemang och sammanhållning

Ingen har väl missat kampanjen Kony 2012 som sprids som en löpeld på nätet. Det gör mig glad att se hur snabbt den sprids och hur mycket inflytande "vanliga männsikor" har via sociala medier. Alla är dock inte glada. Precis som mot alla kampanjer och organisationer har kritik väckts. Man pratar om Invisible Childrens tvivelaktighet. Om det faktum att de samarbetar med Ugandas regering, som själva har en lista på övergrepp som de begått. Om hur mycket av de skänkta pengarna som egentligen går till att få fast Kony så att han kan ställas inför rätta.

Jag är glad över att folk tänker kritiskt, för jag blir rädd när jag tänker på vilken skada som skulle ske om fel budskap spreds så här snabbt för att folk helt saknade kritiskt tänkande. Men jag tycker att kritiskt tänkande också innebär att man tar reda på fakta, kollar på saken från flera aspekter och själv tar ställning innan man agerar.

Den kritik som har spridits om att pengarna går till att stödja Ugandas militär visar sig felaktig om man läser här, där Invisible Children konstaterar att inte ett öre går till Ugandas regering. På samma länk kan man också se vart pengarna man skänker går, varför de fortfarande samarbetar med Uganda när LRA (delvis) har förflyttat sig och mycket mer.



Hur man ställer sig till Invisible Children som organisation och om man väljer att hjälpa dem genom att skänka pengar är upp till varje enskild person. Precis som alla organisationer kan man ställa kritik mot dem, ingen organisation är rakt igenom fantastisk och mirakulös. Men vad jag tycker är så fantastiskt med den här videon är hur den väcker uppmärksamheten, får människor att engagera sig (på vilket sätt de nu vill) och gör så att vi går samman för nåt vi tror på.

Innan igår hade jag aldrig hört talas om Joseph Kony. Miljontals andra hade aldrig gjort det. Nu vet vi. Vi vet och vi vill agera. Om vi sedan gör det genom Invisible Children, Amnesty eller någon annan organisation spelar mindre roll. Huvudsaken är att vi gör det.



(Och förutom det faktum att filmen får så många att engagera sig i att få Kony arresterad, får den oss att disskutera och lyfta fram viktiga frågor samt visar den oss hur mycket vi kan påverka när vi går ihop. Vi är starka tillsammans.)

KONY 2012

KONY 2012 from INVISIBLE CHILDREN on Vimeo.

 

Den här dokumentärfilmen berörde mig djupare än få filmer tidigare gjort. Se den. Agera. Det ska jag göra.

(och fortsätt sprida den här filmen. bloggare, facebookanvändare och twittrare har makten)


RSS 2.0