Elva frågor till

Minns ni att jag för ett litet tag fick 11 frågor att svara på. Nu har fina Agnes ställt 11 till. Och eftersom jag kom på att jag helt glömt bort att en medföljande regel till de här frågorna var att ställa 11 nya frågor till nya personer och jag inte gjorde det efter de 11 första, tar jag och ställer dem här istället. Så, 11 svar och 11 nya frågor:

Välj en av dina favoritartister som yngre och berätta om denna.

Min musiksmak har förändrats ganska totalt sedan jag gick på mellanstadiet, men två artister som jag gillade redan då och fortfarande gillar är The Knife och Kent. The Knife var under kanske fyran-femman-sexan ett favoritband, fast lite i smyg för det var inte riktigt den musiken som mina klasskamrater lyssnade på. Hemma hade jag deras album Silent Shout på bränd cd-skiva som jag älskade. Ett exempel på lite sämre musiksmak var att jag vid sju års ålder älskade Sarek som var med i melodifestivalen och sjöng Genom eld och vatten. Ni vet dem i dem coola djurmönstrade klänningarna?

 

Finaste kärlekshistorien du har varit med om/hört om?

I vintras var jag på en föreläsning av en indier som i sitt hemland hade träffat en kvinna från Borås och blivit kär och när hon åkt tillbaka saknade han henne så mycket att han cyklade till Göteborg för att hitta henne. Fem månader tog det. Själva historien känns väl lite små-cheesy och lite för filmisk men det finns flera faktorer som gör historien så fin. (1) Mannen var kastlös i den hinduistiska tron och kvinnan var adelskvinna i Sverige. Det borde vara en självklarhet att kunna bli kär över klassgränser men tyvärr är det allt för ofta hinder sätts upp för detta (då framförallt i länder med mer markanta klasskillnader än här). (2) Det faktum att man kan älska någon så mycket att man bokstavligt talat skulle kunna cykla miljontals mil för att få vara med den gör mig varm och trygg.

 

Vad har du för relation till dina föräldrar?

Den är fin. Vi pratar inte om allt, men jag vet att de finns där att prata med om vad som helst om jag vill. De stöttar mig och hjälper mig att utvecklas men ger mig aldrig prestationsångest.

 

Vad är det finaste du vet?

När personer ärligt och rent älskar något, vad som helst. Och att se hur människor med åldern oftast blir tryggare och tryggare i sig själva.

 

Vad vill du just nu göra mest av allt innan du dör?

Rädda världen. Eller, om jag ska vara en aning mer realistisk; inspirera folk att rädda världen i mitt ställe. Sedan lägga mig till rätta och titta på en molnfri stjärnhimmel medan jag liksom… dör.

 

Beskriv en av dina närmsta vänner.

(Det är svårt att välja vem av flera närmsta vänner, men jag hoppas ni andra som vet vilka ni är inte känner er borträknade). Men ja. Vanni är ärlig och rak, stark som bara den och står på sig i lägen där jag inte vet om jag själv skulle kunna göra det. Hon är som ett retsamt syskon men mest är hon trygg och ger varma kramar.

 

Vem/vad inspirerar dig?

Min mamma för att hon verkligen satsat på att få ha sitt måleri som huvudsyssla även om det inte alltid gett jättemycket pengar, för att hon är godheten själv och för att hon har upptäckt så mycket av världen. Min pappa för att han är stark och klok och kämpar för den politik han tror på, för att han lever som han lär och för att även han har upptäckt så mycket av världen. Min syster för att hon är så ärlig och för att hon utvecklas i samma riktningar som jag också hoppas på att utvecklas i. Frida Kahlo för att hennes självporträtt slår så hårt att det gör ont i en, för att hon kunde samla så mycket känslor i en enda målning och för att hennes klädstil var otrolig. Liv Strömqvist för att hon ser sanningen i samhället och systemen.

 

Var smiter du iväg när du vill vara ensam?

När jag befinner mig i staden, där jag bor i min lägenhet, smiter jag till havet. Helst ska det blåsa och så sitter jag bara där och låter tankarna vandra med vågorna. När jag är på ön, hos mina föräldrar, tar jag roddbåten och ror ut och låter båten driva.

 

Vilket är ditt finaste barndomsminne?

Svårt, så himla svårt. Några av de största glädjestunderna var väl de gångerna när farmor skulle komma från Stockholm och hälsa på och vi städade förväntansfullt undan ute i huset på gården där hon brukade bo och sprang och plockade blommor och ställde på bordet där. Och när hon kom fick man en kram som man drunknade i och pussla världskarte-pussel och lära sig olika blomsorter.

 

Hur mår du?

Jag mår ganska bra. Är stressad men glad. Min sommar lär bli fantastisk.

 

Vad spenderar du mest pengar på en vanlig månad?

Eftersom jag bor ensam går väl mycket åt till mat, men annars är det nog second hand-kläder. Under vintrarna när man inte kan sitta ute och inte har någon annanstans att gå än till Kulzenska caféet går nog en del åt till otaliga koppar te eller kaffe där.



11 nya frågor:
1. Hur var du som person för fem år sedan?
2. Hur tror du att du kommer att ha utvecklats som person om tio år?
3. Vilket är ditt favoritord i dess betydelse och varför?
4. Vilket ord låter finast?
5. Vad engagerar dig?
6. Om du fick välja att leva i ett valfritt årtionde innan 1970 eller leva i framtiden som du inte vet hur den ser ut, vilket väljer du?
7. Tycker du mest om morgonen eller sen kväll/natt och varför tycker du det?
8. Tycker du om Sverige?
9. Om du fick skapa en helt ny plats med en storlek på ca 100x100 m, vad skulle finnas på den platsen för att du skulle må så bra som möjligt där?
10. Var skulle du helst befinna dig just nu?
11. Har du några bloggar du vill tipsa om?

De som gärna får svara på frågorna är Lotta, Ylva, Malin, Amanda, Hilda, Kakan och Ulrika. Om någon annan vill svara på mina frågor är det fritt fram! Om någon som inte är nämnd gör det får ni gärna kommentera så jag kan kolla era svar.

Vi ska inte ställa tillbaka. Vi ska ställa om.

På mjölkpaket, i skolböcker, i broschyrer på stan. Överallt får vi information om hur vi som individer kan ta vårt ansvar för att minska vår negativa miljöpåverkan. Ta cykeln istället för bilen, lägg några slantar extra för att välja ekologiskt, köp inte så förbannat mycket nya kläder. Det är bra att vi dagligen matas med den här informationen. Det är bra att vi liksom inte kan blunda för att vi som individer kan göra något. Men det gör mig också lite orolig. Orolig för att det får människor att tro att miljön bara är ett pytteproblem som försvinner om vi gör några små små förändringar i vår livsstil och därför helt kan strunta i det efter att ha börjat köpa ekologisk mjölk.

Absolut ska vi köpa ekologiska varor istället för oekologiska. Absolut ska vi minska vårt bilanvändande. Absolut ska vi bryta vår slit- och slängtrend. Men det är inte tillräckligt. För att rädda vårt klimat måste det göras stora politiska omställningar. Det kan handla om att satsa på förnybar energi och förnybart bränsle och samtidigt som man ger möjlighet för användning av förnybara bränslen (t.ex. biogas) öka skatten på fossila bränslen (t.ex. bensin). Jag vill inte att vi minskar på informationen om de små förändringarna. Men som komplement behöver vi också mer information om de stora omställningarna som krävs för ett hållbart samhälle.


Det här politiska ansvaret är något som vi som individer ofta tar direkt avstånd från. Det här gör mig ledsen. Jag blir ledsen över att vi ser politiker som fiender när de höjer bensinskatter och som vänner när de sänker dem. Det gör mig så fruktansvärt ledsen att vi som individer inte vill inse att vi måste acceptera att politiska omställningar måste göras och ser det som försök från politikerna att förstöra för oss. Något som ligger direkt kopplat till detta är en vanlig tanke om att omställningar för bättre miljö är lika med en sjunkande välfärd. Att minskad bilkörning är lika med att vi ska gå tillbaka till häst och vagn. Sällan tänker vi på att välfärd är grunden till att skapa ett hållbart samhälle. Vi ska inte gå tillbaka till häst och vagn (fast vill någon göra det är det självklart ett fritt val), utan vi ska ställa om till förnybart. Vi ska bygga upp samhället så att det är fördelaktigt att leva miljösmart och inte en uppoffring. Vi ska inte ställa tillbaka. Vi ska ställa om.


Den ständiga informationen om hur illa det står till med vår jord får oss att känna hopplöshet. Hopplöshet och ångest istället för att ge oss den på att lösa det. För det finns ju lösningar. Kanske inte tillräckligt stora lösningar för att helt undgå problem, men absolut för att undvika de allra största katastroferna. Agerar vi nu blir problemet hanterbart. Men det blir lätt att tro att det inte är någon idé att försöka eftersom allt redan gått åt helvete. Och det är inte konstigt att vi känner en stor jävla ångest istället för hopp, då en så stor del av informationen går åt till att berätta hur dåligt jorden mår och en så liten del berättar hur många lösningar det finns. Det gäller ju bara att vi godkänner dem.



Här kan du se korta delar av programmet Ställ om där de diskuterar lösningar för framtiden. För att känna sig lite mer optimistisk och lite mer engagerad i att driva på politiken för att få politikerna att ge oss möjlighet att ställa om våra liv. Det finns ingen väg tillbaka. Det finns bara vägen framåt.


Vad som hände



Vad som hände var att jag tappade blogglusten samtidigt som sommaren kom och dagarna fylldes upp mer av sittande i gräset och umgänge vid havet och mindre av att dricka te inomhus. Sitter och målar i solen ibland, men tiden tas mest upp av saker som måste göras. Längtar till festival och Justice och James Blake och Anna Ternheim och Harald Björk och Au Palais med flera och bara 17 dagar kvar nu.

Tänker inte lika mycket nu som på vintern och livet känns lätt. Läser gamla brev och tittar på fotografier som tillhör min mamma och älskar havet, speciellt när det blåser för då är allt i rörelse och inget stannar kvar.

(Det går fortfarande att vara med i tävlingen)

(Någon som ska på hultsfredsfestivalen?)

Inkapslad



(You've been fooled into thinking
That the finishing end is at hand
Yet there's no one to beat you
No one to defeat you
Except the thoughts of yourself feeling bad

I've heard you say many times
That you're better than no one
And no one is better than you
If you really believe that
You know you have
Nothing to win and nothing to lose

...From fixtures and forces and friends
Your sorrow does stem
That hype you and type you
And Making you feel
That you gotta be just like them.
/Bob Dylan)

Tävling och försäljning

Som jag nämnde igår har jag varit på tryckeri och fått affischer och vykort upptryckta av mina bilder. Affischerna är i A3-format och vykorten A5. Jag tänkte nu göra en tävling, där vinnaren får en valfri affisch (värde 150 kr) eller fyra valfria vykort (värde 80 kr). Vinnaren betalar frakten. Enda kravet för att vara med och tävla är att skriva ett inlägg på sin blogg där man länkar till tävlingen och/eller min blogg samt skriver en kommentar med ifylld e-post där ni skriver att ni är med och tävlar. En länk på facebook där ni skriver om tävlingen fungerar också som alternativ till blogginlägg!

Dessa fem motiven finns som både affisch och vykort:











Och dessa fem finns bara som vykort:











Tävlingen avslutas 31 maj.

Självklart kan man också köpa direkt. Affischer för 150 kr/st och vykort för 20 kr/st. Frakten tillkommer.

Utställning

Idag och igår har det varit utställning hemma på ön.


Mamma hade hängt upp sina tavlor och det serverades äppelcider med tilltugg.


Och hennes vän, som är keramiker, visade sin keramik; bland annat en helt fantastisk tekanna.


Igår kändes det mer som höst än vår, då eldade vi i den öppna spisen.


Lisa hängde sina egensydda kreationer på en silversprayad gren.






Jag hängde några av mina original i ramar på väggen


och på en hylla stod upptryckta affischer och vykort på rad.

Det är så fruktansvärt fint att ha föräldrar som uppmuntrar oss så himla mycket till att våga visa vad vi gör. Som är lika engagerade som jag i att få mina bilder att synas. Som petar mig i ryggen och upplyser mig om hur viktigt det är att själv ta steget för att så småningom kunna försörja sig på sina bilder. Som uppmuntrar oss till att satsa på att göra det vi tycker om istället för att fnysa bort det och hoppas att det går över. Det är så fruktansvärt fint att ha föräldrar som är stolta över mig, även i de ögonblick som jag själv inte är det.

Elva frågor

Tresvartkatt skickade elva frågor till mig att svara på om jag ville, och det ville jag.

Tycker du om världen?

Ja. Det finns fruktansvärt mycket dåligt i den och stunder då man bara vill bygga upp samhället från början igen, men av den anledningen att vi generellt sett har förmågan att faktiskt lösa problemen (även om det tar förjäkla lång tid) går vi för det mesta mot det bättre och därför tycker jag om den.


Om du var ett land, vilket land skulle du vara och varför?

Kanske kan jag tänka mig Bhutan, av några anledningar. Till exempel: regeringen mäter bruttonational-lycka istället för bruttonationalprodukt, och jag tycker liksom det är en fin tanke att det bästa sättet att mäta hur bra det går för landet är genom att mäta folkets lycka istället för att mäta den ekonomiska tillväxten (hur man sedan mäter deras lycka, och huruvida det ens går att mäta på ett riktigt sätt, är mer än jag vet). Dessutom kallas landet av invånarna för ”Drakens land”, vilket ju är coolt, och där finns massor av berg och kan se ut såhär:


(fast kanske har landet en massa dåliga sidor som kväver de bra lite grann, jag är inte så insatt)


Vilka kläder tar du på dig när du vill ha riktigt kul?

Svår fråga. Kanske min skjorta med stor sjuttiotalskrage och massor av djungeldjur.


Varför bloggar du?

Jag började nog blogga främst för att få visa upp mina teckningar och smycken och sådant. Sedan fortsatte jag för att jag tycker det är väldigt rolig, har fått mer fin respons än jag kunnat drömma om och därmed utvecklats något otroligt. Och för att man kan nå ut till så många personer och därför kan sätta igång diskussioner man tycker är viktiga.


Du får en present utav mig: ditt absoluta drömboende! Hur ser det ut och hur är ditt liv nu när du bor där?

Jag vet inte riktigt var det ligger geografiskt sett, men jag tror det ligger i en skog/vid ett hav/på en ensam slätt fast ändå inte särskilt långt från civilisationen. Det är en ganska liten stuga med lågt i tag, där är det ljust med en ateljé med stora fönster. Där strövar två katter runt och har lite sån här inredning:

Bild ett är från monkinodraw's blogg och den andra är från Old Chum.

 

Mitt liv består förhoppningsvis av att måla hela dagarna, klappa kurrande katter, träffa människor som bor i den där civilisationen som ligger nära till hands, gå i skogen eller ro på vattnet som ligger ännu närmre till hands. Där har jag hittat ett sätt som passar mig för att göra mina åsikter hörda och där ska jag ha världens bästa högtalarsystem så att musiken räcker ut i hela huset/stugan och ända ut i trädgården.


Vad är det mest romantiska du har varit med om?

Antagligen ett alldeles enkelt men värmande >>jag älskar dig<< från valfri person som jag älskar tillbaka. Är nog ingen sucker för rosenblad och bubbelbad och kärleksballader.


Vad är du rädd för?

Det är nog ganska mycket egentligen. Men det som gör mig mest rädd är nog att tänka på alla tankar och minnen och hela medvetanden som försvinner när människor dör. Så mycket som ingen får ta del av och därför är som de aldrig har funnits.


Vilka sorter finns alltid i din lösgodispåse?

Geisha/snickers/lakrits


Vad gör du en vardagskväll?

Typ: målar/äter fast jag inte är hungrig/sitter vid datorn/läser/lyssnar på musik och tittar upp i taket/sysslar med skolarbeten/lyssnar på mer musik/lyssnar på tankesmedjan i p3/sitter på en brygga vid havet eller ibland uppe i hopptornet


Vad får du inspiration ifrån?

Frida Kahlo är nog den mest fantastiska konstnären jag vet, och henne inspireras jag nog mycket av. Både av hennes målningar och av hon själv som person. Flickr och vänner, diskussioner vi har i skolan. Jag inspireras nog oftare av ord än andra konstnärers bilder.


Vilken är din bästa bok och varför borde jag läsa den?

Prins Charles känsla av Liv Strömqvist är ett seriealbum som är fullt av genialitet som tar upp saker man tagit för självklart eller inte alls tänkt på och får en att inse hur viktigt det är. Hon gör det dessutom så himla roligt.


I need feminism















Så himla bra.

Jag har ingen aning

Att känna sig själv tror jag är något som många eftersträvar. Jag gör det, och har gjort det i elva år minst. Än så länge har jag inte kommit fram till något svar.

Eller, ja. Tillfälliga svar har jag väl kommit fram till, efter timmar av funderingar. Tänkt att; ja men sådan är jag nog, satt punkt där och hoppats på att svaret ska vara lika sant imorgon. Men varje gång blir det fel, varje gång börjar jag tvivla. Och jag vet inte om det är jag som förändras, eller om det är svaren som gör det.



En av de största frågorna jag har ställt mig själv är vem jag är i sociala sammanhang. Genom alla mina skolår, på lärarsamtal efter lärarsamtal, har jag fått höra orden "Anna, du borde prata mer". Jag har hört dem så många gånger att det känns som om orden skavt sönder mina hörselgångar. Och varenda gång har jag svarat "Men jag är tyst som person och det är väl inget jag behöver ändra på". Att jag har inskrivet i mina gener att inte slänga ur mig ord innan jag tänker, att alltid (medvetet eller omedvetet) tänka efter om omgivningen har nån nytta av att höra det jag tänkte säga är väl inget jag borde ändra på. Det är ju bara sån jag är.

Varenda gång svarade jag likadant och varenda gång stack det till lite i mig. Det stack till för att jag inte visste om jag talade sanning eller inte. Jag vet inte om mina gener har gjort mig tyst och blyg, återhållsam och tillbakadragen, eller om samhället har gjort mig sån.



Kanske är det sant det jag sa, för en lärare ska inte säga åt en elev att ändra på sin personlighet för att eleven ska vara lika tyst eller högljudd som alla andra. Kanske föddes jag tyst, och varför ska jag då ändra på det. Samtidigt vet jag att det finns en ganska stor möjlighet att den enda anledningen att jag är som jag är, är för att jag genom hela min skolgång har fått en regel om att flickor ska vara duktiga och tysta inpräntad i mitt medvetande.

Och om så är fallet - om min blygsamhet inte är naturlig utan bara ett lock som lagts över och dämpat min egen personlighet - så vill jag gå tillbaka till alla mina gamla lärare och säga "tack, ni hade nog rätt". Då vill jag börja säga alla repliker jag formar i huvudet, sluta tänka att det antagligen inte är nån som bryr sig ändå och aldrig sluta stå upp för det jag tycker är rätt. Om så är fallet är det något att kämpa emot, då vill jag trycka bort normer som jag bara följer för att de är normer och inte för att jag vill.



Men frågan återstår och jag är lika förvirrad som för elva år sedan. Ska jag gilla mig själv som jag är eller ska jag skrapa bort en yta som inte är jag. Eller har den blivit jag, ska jag välkomna det som en del av mig själv. Ska jag beskriva mig som den jag egentligen är eller den jag har blivit. Är det samma sak och spelar det nån roll. Det enda svaret som inte förändras, det enda svaret som är lika sant imorgon som idag, är: Jag har ingen aning.

Guld



/större bild/

(Man är väl fel person
av fel kön
i fel roll
i fel ålder
på fel plats
vid fel tidpunkt
/Sonja Åkesson)

Fioler

Du var en främling. Jag var ond. Vi förintades av ingenting till ingenting.
Hela vår verklighet blev en vardag präglad av tristess och
nog kvävdes vi redan då
Vi bara visste inte hur mycket osynliga molekyler kunde betyda.

Vi kvävde nog varandra.
Du var ond, jag var ond. Vi var främlingar.
Du sa att imorgon kommer luften vara krispig
då blir det enklare att andas.
I luften exploderade vibrerande toner.
Fiolen sprängde våra trumhinnor.

(Du visslade muntert medan din värld systematiskt gick i bitar.)


[KANSKE DEN VACKRASTE LÅTEN I VÄRLDEN]

Tid

{vill ha tid att måla i timtal. vill ha tid att glömma bort tiden, skriva brev, att läsa utan den ständigt närvarande stressen. vill ha tid att sova ut.}



Konstnärer

Ganska ofta tänker jag på hur väldigt fint det är att gå på gymnasielinjen bild och formgivning, av den enkla anledningen att man får omge sig av så fantastiskt inspirerande människor. Människor som liksom jag är intresserade av att vara kreativa, som är duktiga på det. Människor som är intelligenta, snälla och bra, människor som är ett komplett paket av genialiskt hopsatta egenskaper.

Som Vanni till exempel, som kan fotografera de mest spännande porträtten, nästan surrealistiska, och som fotograferar skogar och dimma och hav på ett sätt som får en att om och om igen inse vad otroligt fantastisk naturen är.





Bilderna är tagna av Vanni Jung Ståhle.


Reidar, som tar bilder som ofta är lika enkla som genialiska.





Bilderna är tagna av Reidar Pritzel.


Och så har vi Ylva, som blandar färger helt fantastiskt, sätter ihop fina stopmotion-filmer och säljer otroliga t-shirts som projektarbete (här kan ni köpa).




Video och t-shirt tryck gjort av Ylva Selling.

(Några av de talangfulla som jag träffar varenda vardag, så himla fint)

RSS 2.0