~

(nu ska alla bloglovin-följare ha blivit flyttade till den nya bloggen om allt gått som det ska. om allt inte har gått som det ska kanske någon får upp det här inlägget på sin bloglovin-feed, och i så fall är det nog bäst om du byter själv)
 
kom med till:
 
http://afrantzien.wordpress.com

Flytten

Hit flyttar jag:
 
http://afrantzien.wordpress.com
 
http://afrantzien.wordpress.com
 
http://afrantzien.wordpress.com
 
http://afrantzien.wordpress.com
 
http://afrantzien.wordpress.com
 
(nu tror jag inte att någon missar. som sagt, glöm inte att ändra länkar till den här bloggen till den nya, ni som följer den här bloggen på bloglovin' kommer inom kort vara flyttade till den nya och ni som inte följer mig, men som vill följa den nya kan göra det här)
 
PUSS

Hej.

Det blev en bloggpaus som varade längre än jag trodde. I dryga tre månader. Insåg nog hur skönt det var att släppa de bekräftelsebehov som tyvärr är lätta att bygga upp inom sig när man visar upp sig själv och det man gör på en blogg och får fina ord i respons. Plötsligt stod jag där och var nästan beroende av att få de där orden om att det jag gör är bra, för jag hade litat så på det att jag börjat strunta mer och mer i vad jag själv tycker. Det hade inte gått hela vägen till blindheten för mig, men det var dit jag var på väg och det var därför jag tog en paus.
 
På grund av det, och på grund av att jag tröttnade på hur ensidig bilden jag visade av mig själv var. Allt jag visat här på bloggen är jag. Jag skulle kunnat visa flera, totalt annorlunda, bilder av mig själv och ändå varit sann om vem jag är. Men det blir så lätt att det är det fina som visas. Den fina interiören, men inte dammråttorna i hörnen, de på mig smickrande fotografierna utvalda bland tio gånger fler osmickrande. Det här är ett fenomen som är väldigt vanligt i bloggar (som jag skrivit om tidigare) men som jag tyvärr inte tror leder till så mycket gott. Självklart inspirerar bloggar som visar ett perfekt liv i ett perfekt boende med perfekt utseende och perfekta vanor, men mer än det inspirerar skapar det ett ideal som ingen kan leva upp till men som många kan må dåligt utav. 
 
 
Jag har aldrig velat bidra till det här idealet. Ändå, tror jag, är det det jag har gjort. Man kan ju inte visa upp allt om sig själv på en blogg, det är vi alla för komplexa för - och få är det väl som skulle vilja visa upp allt. Men det är viktigt att de urval vi gör ger en mer allsidig bild av ett liv som är så mångfacetterat. Jag ska försöka bli bättre på det här. Det är mycket att leva upp till, men något jag vill sträva efter eftersom jag inte vill bli av med den kontakt jag får med så många fina människor som jag aldrig skulle få utan bloggen. Men eftersom den här bloggen (som jag haft i tre år) är så ingrävd i det där idealet tror jag det blir svårt att fortsätta skriva här utan att halka tillbaka i samma bana igen.
 
Därför, bästa ni, flyttar jag till ett nytt hem i internetrymden. Det blir nog lite mindre om mitt liv och lite mer fokus på det jag målar eller tillverkar. I den mån jag hinner måla/tillverka, vill säga, allt har varit lite mycket den här hösten.
 
Jag kommer länka den nya adressen i ett inlägg snart, och jag kommer fixa så att alla som följer den här bloggen på bloglovin' flyttas över till den nya. Glöm inte att ändra adressen i länklistor osv och jag hoppas
väldigt
väldigt
mycket att ni följer med.
 
Vi ses där.

RSS 2.0