Hur magiska kan vi bli?

Har glömt bort att visa att jag har gjort om den här bilden eftersom jag aldrig var helt nöjd med något mer än personen. Det blev något som liknar ett hav med sjögräs, eller kanske gyllene frön som gror i de solglimtar som lyckas tränga sig igenom det solida och mörka vattnet.
 
 
Eftersom bilden är inramad så reflekteras det i glaset när jag försöker ta en bild, men ja.
 

Jag sov på en våg

 
Jag sov på en våg
Våga vara rädd
I am a baby (in my own universe)
Vaggvisa
 
[spotify]

Lördag

Cyklar i solen och gör blad i guld av bladguld.
 

Keep the streets empty for me

 

I've got a perfect body, 'cause my eyelashes catch my sweat

Idag lyssnar jag på M. Ward och Sonic Youth och målar en person som blivit trollbunden ganska så bokstavligt talat.
 
 
Det blev en bild med måtten 50x70 och en rosmarin-gren sticker fram uppe i vänster hörn. Den är dock inte målad utan råkade bara hamna där när jag fotograferade.

Ett konstgrepp

Karin, med bloggen Karins konstgrepp, och hennes katt Baronen (som numera flyttat hemifrån) var ett så fint par att jag var tvungen att måla av dem.
 
 
(Om ni vill läsa nåt bra, roligt, smart och bättre bäst kan ni läsa hennes blogg.)

Vad som hände



Vad som hände var att jag tappade blogglusten samtidigt som sommaren kom och dagarna fylldes upp mer av sittande i gräset och umgänge vid havet och mindre av att dricka te inomhus. Sitter och målar i solen ibland, men tiden tas mest upp av saker som måste göras. Längtar till festival och Justice och James Blake och Anna Ternheim och Harald Björk och Au Palais med flera och bara 17 dagar kvar nu.

Tänker inte lika mycket nu som på vintern och livet känns lätt. Läser gamla brev och tittar på fotografier som tillhör min mamma och älskar havet, speciellt när det blåser för då är allt i rörelse och inget stannar kvar.

(Det går fortfarande att vara med i tävlingen)

(Någon som ska på hultsfredsfestivalen?)

Inkapslad



(You've been fooled into thinking
That the finishing end is at hand
Yet there's no one to beat you
No one to defeat you
Except the thoughts of yourself feeling bad

I've heard you say many times
That you're better than no one
And no one is better than you
If you really believe that
You know you have
Nothing to win and nothing to lose

...From fixtures and forces and friends
Your sorrow does stem
That hype you and type you
And Making you feel
That you gotta be just like them.
/Bob Dylan)

Guld



/större bild/

(Man är väl fel person
av fel kön
i fel roll
i fel ålder
på fel plats
vid fel tidpunkt
/Sonja Åkesson)

Ylva

När min vän Ylva fyllde arton år fick hon en bild jag har målat av henne till henne.


Silver

Jag har målat en till bild som är 50x70 centimeter stor. Den har silvrig bakgrund, fast den glänste och var svår att fånga på bild. Den föreställer två flickor. Såhär:









Jag är lite nyfiken. Vad får ni för känslor eller tankar när ni ser den? Hos mig tror jag den drar fram en hel massa tankar som jag inte riktigt kan definiera. Vet inte vad eller varför eller på vilket sätt. Tycker ni den är vacker eller hemsk eller ytlig eller djup eller svår eller lättsam? Det skulle nog betyda otroligt mycket att få ta del av era tankar.

De förlåter aldrig den som tänker själv

Ritade med blyerts, för omväxlingens skull. Fast jag kunde inte hålla mig borta från färgen helt så det blev nån sorts blandning.





Det blev nån slags förtvivlan tror jag. Fast vad vet jag.

(Ett enda sant ord kan döda en man)

Du är glitter



Och vem som helst duger eller hur, eller hur , eller hur

Horn

Målar förbryllande djur


Ditt världsallt



du byggde upp en värld i dina händer
drog i tunna trådar av nylon
och varenda nerv i världens system
följde dig i dansen
efter manuset till din dockteater

men så kom medians röst som överröstade takten och
trampade dig på tårna
och vetenskapens lagar frätte som syra
etsade mönster i din hud, spriddes i dina vener och karvade in formler
på dina näthinnor

trådarna klipptes av och
din fantasivärlds nerver tappade signalen till ditt världsallt

kollaps

plötsligt var din egen sanning osanning för
ettusen och en röster hade sagt att
du gör fel fel fel
och du vet att dina tankar kan överrösta tusen röster men ettusen och en blir öronbedövande
och ingen marionett i världen kan kontrollera dess volym


(och om man odlar träd ur sina vener och
föder människor med sina blodkroppar
låter nerver bli kontaktnät
och blodet pumpande viljor

kan vi överleva då?)

Två stycken ord och två symboler och en bild



[ett porträtt]

Hon som lärde sig simma





Hon som hade kontroll över havet. Hon som tämjde dess massiva väsen.

You must be out of your mind

Och där står du, evigt dömd av andras blickar, som att det var deras godkännande som bekräftade din existens.


Världens mest långsamma kollaps

Hittade en halvfärdig bild som jag påbörjade i höstas, målade dit lite himmel och sedan liksom såhär:



Är hemma och är sjuk, ute töar det och jag hörde fåglarna kvittra, det känns som att våren är på väg och efter att knappt ha målat alls på ett par veckor gör jag det nu överflöd och jag kommer på saker jag vill göra men har inte rätt material hemma. Persiennstreck av ljus på handleden.

Ljusets alla färger blandas till vitt



(Och de sade att din näsa är för stor din hud för slapp din mun för bred dina ögon för små, du är felfelfel. Du var rätt för mig.)

Satt och ritade streck streck streck och lät akvarellen sköta sin färgblandning och tänkte att måla är det bästa som finns. Och människor också.


Tidigare inlägg
RSS 2.0